Bäst 2014

Secret Sisters – Put Your Needle Down
Systrarna Lydia och Laura Rogers andra album producerad av T-Bone Burnett och komplett med den tidigare outgivna Bob Dylan-låten Dirty Lie som systrarna förvandlar till en noir-ballad med långa skuggor. Råare än debutskivan som bar den fina Tennessee Me. Let yourself get twisted by these sisters!
Mike Farris – Shine for all the people
Årets mäktigaste. Salig är den som sätter sig, vrider upp volymen på smärtnivå och dyker in i “Mercy Now”, komplett med ett bleckblås som letat sig uppströms Mississippi-floden, från New Orleans och Memphis. Hela julens budskap i en sång. Stundtals obegripligt bra och nervig southernsoul-gospelrock.
Ballad for Bill – Bernt Rosengren och Jonas Kullhammar ur Gentlemen
Som om alla år, alla rum och alla kvällar-nätter gjutits samman i Bernt Rosengrens tenorsaxofon. Här ges Rosengren spelrum i den oerhört fina balladen Ballad for Bill signerad Jonas Kullhammar som också spelar, ett sant mästar-lärlingsmöte. Lyssna till fraset, till fraseringarna, till fraserna.
Loretta Lynn på Ryman
I lila gala-stass får 84-åriga Mrs Country hjälp upp på scen i Grand Ole Opry-kyrkan under Americana-festivalens gala-kväll. Väl framme vid mikrofonen är det som om inga år har gått. Hon spettar dit Coal Miners Daughter och mina tårar rinner. Tre minuter värda hela resan.
http://www.rootsy.nu/artikel.php?id=298
Doug Seegers på Skebopuben 9 juni 2014
Mr. Seegers första spelning på svensk mark. Doug Seegers kliver ut på den lilla, lilla scenen, ler åt publiken och hänger dit gitarren som om de senaste 35 åren bara var en ovanligt lång paus mellan första och andra set. Känslan är att Doug Seegers klev på tåget just innan den sista vagnen lämnade stationen. Ståpäls och tårar.
Läs mer om första gigen på svensk mark
http://norrteljetidning.se/kulturnoje/1.2523590-forsta-recensionen-av-doug-seegers-turne
Wayne Shorter Stockholms Konserthus 18 oktober
Det här är en av de konserterna jag kommer att ha med mig på dödsbädden. 81-årige Wayne Shorter sitter igenom hela konserten på sin mjukt fjädrande kontorsstol. Han säger inte ett ord. Han visslar lite. Nyfiket, undrande och lyssnande leder denne jazzens gigant sin kvartett under stjärnhimlen och binder samman tiderna.
http://www.lira.se/en-fenomenal-stund-i-waynes-varld/
Bruno K. Öijer – Och natten viskade Annabel Lee
Bruno går i barndom. Berättar om fadern som tog sitt liv. Avslutar med den fantastiska Alla var där som en bjudning där poetens alla genomstungna röster tagit plats invid borden: Hemingway, Camus, Baudelaire, Shelley, Whitman osv. Öijer visar slutligen att den enda som kan stå bredvid Dylan och släppa manusark efter manusark ned på gatstenen är han själv. Öijers Subterranean Homesick Blues.
Basko believes – Idiot’s Hill
Trodde 2014 skulle bli året för Johan Örjansson med sin amerikanska resa. Att han sedan öppnade den sorgsnaste Nick Drake-väskan med cello-duo under Rolling Rootsy Revue gjorde inte saken sämre. Dessutom Årets snyggaste konvolut.
Rotvälta – Tjilin
Sveriges hemligaste folkmusikband som legat på denna platta i tio år innan den äntligen kom ut i våras! Sångerskan Susanne Rosenberg och fiolspelaren Sven Ahlbäck har utvunnit nytt liv ur gamla fonograf-rullar och förvandlat fraser till låtar som Hockeyfrilla, Lament och rökare som titelspåret Tjilin tillsammans med Väsens Mikael Marin och cellisten Mats Olofsson.
Systrarna Lydia och Laura Rogers andra album producerad av T-Bone Burnett och komplett med den tidigare outgivna Bob Dylan-låten Dirty Lie som systrarna förvandlar till en noir-ballad med långa skuggor. Råare än debutskivan som bar den fina Tennessee Me. Let yourself get twisted by these sisters!
Mike Farris – Shine for all the people
Årets mäktigaste. Salig är den som sätter sig, vrider upp volymen på smärtnivå och dyker in i “Mercy Now”, komplett med ett bleckblås som letat sig uppströms Mississippi-floden, från New Orleans och Memphis. Hela julens budskap i en sång. Stundtals obegripligt bra och nervig southernsoul-gospelrock.
Ballad for Bill – Bernt Rosengren och Jonas Kullhammar ur Gentlemen
Som om alla år, alla rum och alla kvällar-nätter gjutits samman i Bernt Rosengrens tenorsaxofon. Här ges Rosengren spelrum i den oerhört fina balladen Ballad for Bill signerad Jonas Kullhammar som också spelar, ett sant mästar-lärlingsmöte. Lyssna till fraset, till fraseringarna, till fraserna.
Loretta Lynn på Ryman
I lila gala-stass får 84-åriga Mrs Country hjälp upp på scen i Grand Ole Opry-kyrkan under Americana-festivalens gala-kväll. Väl framme vid mikrofonen är det som om inga år har gått. Hon spettar dit Coal Miners Daughter och mina tårar rinner. Tre minuter värda hela resan.
http://www.rootsy.nu/artikel.php?id=298
Doug Seegers på Skebopuben 9 juni 2014
Mr. Seegers första spelning på svensk mark. Doug Seegers kliver ut på den lilla, lilla scenen, ler åt publiken och hänger dit gitarren som om de senaste 35 åren bara var en ovanligt lång paus mellan första och andra set. Känslan är att Doug Seegers klev på tåget just innan den sista vagnen lämnade stationen. Ståpäls och tårar.
Läs mer om första gigen på svensk mark
http://norrteljetidning.se/kulturnoje/1.2523590-forsta-recensionen-av-doug-seegers-turne
Wayne Shorter Stockholms Konserthus 18 oktober
Det här är en av de konserterna jag kommer att ha med mig på dödsbädden. 81-årige Wayne Shorter sitter igenom hela konserten på sin mjukt fjädrande kontorsstol. Han säger inte ett ord. Han visslar lite. Nyfiket, undrande och lyssnande leder denne jazzens gigant sin kvartett under stjärnhimlen och binder samman tiderna.
http://www.lira.se/en-fenomenal-stund-i-waynes-varld/
Bruno K. Öijer – Och natten viskade Annabel Lee
Bruno går i barndom. Berättar om fadern som tog sitt liv. Avslutar med den fantastiska Alla var där som en bjudning där poetens alla genomstungna röster tagit plats invid borden: Hemingway, Camus, Baudelaire, Shelley, Whitman osv. Öijer visar slutligen att den enda som kan stå bredvid Dylan och släppa manusark efter manusark ned på gatstenen är han själv. Öijers Subterranean Homesick Blues.
Basko believes – Idiot’s Hill
Trodde 2014 skulle bli året för Johan Örjansson med sin amerikanska resa. Att han sedan öppnade den sorgsnaste Nick Drake-väskan med cello-duo under Rolling Rootsy Revue gjorde inte saken sämre. Dessutom Årets snyggaste konvolut.
Rotvälta – Tjilin
Sveriges hemligaste folkmusikband som legat på denna platta i tio år innan den äntligen kom ut i våras! Sångerskan Susanne Rosenberg och fiolspelaren Sven Ahlbäck har utvunnit nytt liv ur gamla fonograf-rullar och förvandlat fraser till låtar som Hockeyfrilla, Lament och rökare som titelspåret Tjilin tillsammans med Väsens Mikael Marin och cellisten Mats Olofsson.
Skrivet av Magnus Östnäs