Zephaniah OHora skämtar inte. OK, att han skrattade gott när kvinnan i publiken snabbt replikerade på när han presenterade låttiteln »She´s Leaving In The Morning«, ett av debutalbumets allra starkaste spår.

-You wish dude, skrek kvinnan och då skrattades det i bandet och Zephaniah själv skrattade till flera gånger mitt under låten.

Men när andra kommer till Europa första gången för en turné bland små lokaler gör de det ofta ensamma eller med endast någon kompmusiker. Zephaniah OHora ställer sammanlagt sex musiker på scenen och inte vilka musiker som helst. På fiol spelar Phoebe Hunt som har en egen fin karriär på gång. Och bakom sin pedal steel sitter Jon Graboff som i många år var fast medlem i Ryan Adams band The Cardinals och har dykt upp på scen och på skiva med hur många storheter som helst. Och ja, basist, gitarrist och trummis är inte det minsta sämre de. Zeph började en gång med att sjunga andras låtar och han har lärt sig hur allt ska låta där från sin bas i Brooklyn.

Bull Bar i Karlstad är långt ifrån fullsatt, men ändå hyfsat välbesökt när bandet börjar efter att Phoebe Hunt gjort ett inledande övercharmigt set solo med fiolen och efter hand med fler musiker bakom sig. Det som slår en från första början är hur ruskigt bra det låter. Zephaniahs sköna röst och det spelglada bandet som hur smidigt som helst guidar oss runt bland countryvärldens alla skönaste stunder.

-We are gonna cover as many american greats as we can, säger Zephaniah inför att de drar igång en låt från Bob Wills and His Texas Playboys. Och det blir även Ernest Tubbs, något Jimmie Rodgers-inspirerat och lite annat innan de avslutar i den sköna favoritcovern från debutalbumet “Something Stupid” i duett mellan Zeph och Phoebe där Phoebe gör det minst lika bra som Dori Freeman på albumet.

Men trots covers och annat så är hans egna låtar från debutalbumet »This Highway« av minst lika hög klass. Dessutom en helt ny låt. Och min absoluta favorit »High Class City Girl From The Country« lät minst lika bra live som på albumet. Det vandrar sömlöst på med gott humör och en tydlig tacksamhet att det överhuvudtaget kommer mer än en person och lyssnar.

Alla musiker får gott om utrymme och får spontana applåder för sina soloinpass.

Sammantaget går det inte att komma ifrån känslan av att detta briljanta sexpersoners band spelar land och rike runt under nästan en månads tid är något helt unikt. Den som på allvar gillar country innan den fick tillägget pop och från då de ledande orterna var Bakersfield i Kalifornien och Nashville i Tennessee kommer att älska detta band.

-Ett band som låter som det lät på 1970-talet, som Phoebe Hunt sa.

Ingen av oss på The Bull Bar var besviken. Vi var gripna av att ha hört något som man verkligen inte kan få höra var som helst. Vad ni är gör så missa inte Zephaniah OHora och hans band. Han tar med sig fem medmusikanter till Sverige från sitt New York, inte för att han är ute efter att tjäna pengar utan för att han vill att den musik han älskar så djupt ska låta så bra som den bara kan oavsett om scenen är en hamburgerbar i Karlstad eller en klubb i Östersund. Sa någon imponerande, sa någon rörande..?