State Of Mud har gjort en mycket konsekvent nordisk trilogi med album som sticker ut över det mesta under de senaste fem åren. Trots det har väldigt, väldigt få hört albumen och ännu färre har mött State Of Mud live - i stort sett ingen alls utanför hemstaden Östersund har fått chansen. Musiken från en källare i södra Östersund är värd ett bättre öde än att dö sotdöden på Spotify och Youtube och försvinna in i glömskan.

Bakom State Of Mud finns sångaren, musikern och låtskrivaren Björn Gidlund. Han har sedan tidigt 1990-tal varit en flitigt förekommande figur i Östersunds musikliv. Först var det Perssons Pack- och Eldkvarn-influerade Panikorkestern och punkspexcoverbandet The Coxs. Sedan blev det först singersongwriter och americana på engelska och sedan visor på svenska varvat med solospelningar som pubtrubadur. Dessutom gjorde han länge veckans låt i Radio Jämtland med aktuella texter om veckans händelser. Björn Gidlund var också långt före Annika Norlin att skapa en låt till Östersunds Fotbollsklubb. Redan när ÖFK var i Superettan spelade han in låten ”Den långa vägen” som fick numer ökände Daniel Kindberg att bli rörd och gråta i direktsänd radio.

Kreativiteten flödar

Enmansprojektet State Of Mud växte så småningom fram. Beundran för kompromisslösa musiker som Seasick Steve, Daniel Norgren och Bror Gunnar Jansson fick kreativiteten att flöda och uppfinningsrikedomen och modet att under små omständigheter spela in rått, enkelt, kantigt, skevt och ändå stort och omvälvande. En av de första gångerna låtarna prövades live var som förartist till Basse Wickman och Elliott Murphy på Gamla Teatern 2013. Första gångerna låtarna framfördes med stort band var också på Gamla Teatern då State Of Mud gjorde livedebut före Patrick Sweany 2014.

Östra Odensala, som det andra albumet döptes till, är namnet på en villaförort till Östersund. Dit flyttade Björn Gidlunds föräldrar en gång när de kunde uppfylla sin dröm om ett hus. Det huset har nu Björn, hans fru och deras tre barn tagit över. Björn Gidlunds musikaliska gärning i Jämtland spänner som nämnts över flera decennier. Hyllat lokalt, men inget tog fart. Som State Of Mud har Björn suttit i sitt ljudlaboratorium i bostaden och gjort lite som han vill. Åren har spräckt karriärdrömmarna. Men samarbeten med dem som förstått, som författaren Peter Lucas Erixon och de lokala americanahjältarna i Landstrom, på vars bolag Kullsta Records skivorna har släppts, och en dyrkan av originella, svarta och förvridna ljud har skapat den i mitt tycke enastående musiken.

Ett rätt så unikt projekt är att Björn Gidlund under många år har samarbetat med poeten och författaren Peter Lucas Erixon. Björn har skapat egna musikstycken som spelats när Peter har läst upp sina texter, de har även spelat in en skiva tillsammans bestående av dikter till musik och Peters texter finns även tonsatta och inspelade av State of Mud. Inför utgivningen av det tredje albumet i början av året fick jag ett mail från Peter Lucas Erixon där han, liksom undertecknad och andra, är smått frustrerade över att så få får chansen att höra State Of Muds inspelningar.

-Det är bisarrt att han – än en gång- ska smyga ut så djupt kända och ordentligt genomarbetade grejer utan något ståhej alls, skriver Peter.

Svårt att nå ut

Att skapa musik i dag är en sak. Att nå ut med sin musik är en annan oavsett hur bra man är. State Of Mud har gett ut tre album; ”Hinterland”, ”Östra Odensala” och vid senaste årsskiftet ”Running Bull”. De recensioner som har skrivits har i samtliga fall varit hyllande eller mycket hyllande lokalt i Jämtland samt berömmande texter i Lira och här på Rootsy.nu. ”Running Bull” blev veckans album i Dagens Nyheter i januari 2019. Men tittar man på resultatet i antalet spelningar på Spotify är den mest spelade låten bara spelad knappt 5 500 gånger och antalet sålda fysiska album är inte heller imponerande högt.

-Varje text om skivan är guld värt, det är svårt att nu ut genom bruset. Få nappar, den är skickad till minst 50 tidningar och webbsidor, berättar Björn Gidlund.

Nu har albumet ”Running Bull” funnits ute i drygt tre månader. Trots att det började så bra med ”Veckans album” i Dagens Nyheter så har inte mycket annat hänt. Albumet är inte ett samtidsanpassat album med enstaka hitlåtar. Albumet är en tidsresa, en gammal svartvit film vars bilder är på väg att försvinna och som försökt återskapas med hjälp av ny och gammal teknik. State Of Muds musik är tystnaden och ensamheten mitt i naturen och nästan samtidigt den hotfulla utsattheten mitt i den nattliga staden där sirenerna inte hörs på håll utan precis bredvid där du befinner dig. Låtarna är bipolära, det är den sprudlande livsglädjen och också nattsvart ångest.

Peter Lucas Erixon uttrycker det bäst:

-Under den anpassat spekulativa och kommersiellt käcka tonvadd som är allas vår lyssnande vardag så skapas bevisligen musik också som konst och ur mänskligt behov; när State of Mud nu gör detta tredje album, som tillsammans med de båda föregångarna utgör en vacker samtida nordsvensk albumtrilogi, så är det beviset på just det.
Kullsta Records pressrelease i december 2018 slutade så här: ”Det är kanske överambitiöst och pompöst att säga det, men det är sant. Vi behöver State Of Mud och Running Bull just nu mer än vad vi anar.”

Världen har inte reagerat

Men världen har ännu inte reagerat med kraft. Den har snarast vänt på sig och somnat om. Och nu låter det delvis som om Björn Gidlund har resignerat. Det här kom på Messenger under våren:

-State Of Mud-projektet får gå i vila nu. Nya sånger kommer skrivas, spelas in. Om det ges ut får tiden utvisa. Under annat namn än State Of Mud blir det i alla fall. Jag jobbar med nytt nu, annat sound. I slutändan är jag ändå där igen, eller i närheten i alla fall…

”Hinterland”, ”Östra Odensala” och ”Running Bull” är en trilogi som mycket få kan matcha. Den som inte ger sig chansen att lyssna gör sig själv en otjänst. This is a wake up call!

Albumen på Spotify:

»Running Bull« 2019

»Östra Odensala” 2017

”Hinterland” 2016

Några låtar från Youtube:

«Kentucky»

«Song Of Woe»

«Mule-Bells"