NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Bakom namnet Hat Check Girl döljer sig Peter Gallway och Annie Gallup. »Kiss Me Quick« är deras åttonde gemensamma album.

Inledande »Going West« för lyssnaren varsamt in i en värld befolkad av människor som lever på marginalen i tillvaron: Put the cettle on/take the ten cent goldfish/the credit card/ a couple of 100 bucks/we´re moving west/we´re leaving the dark times behind us/Wish us luck.

Duon rör sig med sina sånger i samma landskap som exempelvis John Stewart som på sina tre första album (1968-1970) är starkt präglad av konstnärerna Andrew och James Wyaths målningar av ett pastoralt Amerika bortom städernas puls. Eller för den delen Edvard Hoppers ofta sorgsna målningar av ensamheten i det samtida USA.

Här finns berörande berättelser om »Earl Had the Night Shift«, »Second Monday of the Week« eller »Best Kept Secret in Blue Hill«. Eller den tragikomiska »Everybody Dance and Spin«, om paret som återträffas för ett kort möte som slutar med att she went back to Ohio and he went back to his wife. En annan favorit är den gripande, lätt sentimentala »He Loved Horses« om en kärlek som aldrig blev.

Sångerna är skrivna som duetter där parets respektive stämmor utsökt interfolierar med varandra. Lågmält ofta, men som lyssnare har jag inga som helst svårigheter att upptäcka de ofta subtila i berättelserna. Anne Gallup har en underbart fängslande stämma. Arrangemangen är i all sin enkelhet skickligt uppbyggda. Både Gallway och Gallup är dessutom utmärkta instrumentalister och trakterar samtliga de instrument som förekommer, alltifrån gitarrer till bas, dragspel, keyboards dobro och det för mig okända flatfooting!

»Kiss Me Quick« är en resa genom ett Amerika som befolkas av de människor som tappades/glömdes bort någonstans längs vägen och som nu får sina röster hörda genom det här gripande albumet.

Ett album med stor ömsinthet. Årets bästa ta mig fan!
Read more about Hat Check Girl
Ruby Lovett debuterade 1998 med den självbetitlade ”Ruby Lovett”, så det får väl betraktas som en återkomst när uppföljaren nu kommer efter drygt 20 år.
Skotska Martha L Healy första fullängdare är skriven och inspelad i Nashville och säkert det album jag lyssnat mest på i sommar. Det har varit svårt att stå emot det här välskrivna, begåvade och melodiösa materialet framfört med djup känsla och med en lysande musikalisk uppbackning. Om man så vill kan albumet karaktäriseras som country med keltiska musikaliska inslag.
Linda Brandemark har tidigare givit ut skivor under namnet Linda Malmström. En av dem har jag recenserat här på Rootsy. När hon bildar frontlinje i Lighthouse tillsammans med Mats Brandemark är musiken tyngre, gruppsoundet tätare och de sårbara stämningarna får vika för mer självmedvetna attityder, eller en uppkäftigare musikalisk framtoning.
”Botherhood” är The Holmes Brothers elfte album sedan debuten 1989, det femte på Alligator, och det kanske mest bluesfyllda av dem alla. Vilket samtidigt också gör ”Brotherhood” till deras hittills bästa. Det är tidlös och djupt engagerad amerikansk musik i olika former som förmedlar en lös och levande känsla.
Den fjärde juni 1970 var Elvis tillbaka i Nashville för inspelningar. Han hade 1969 valt bort Nashville till förmån för American studios i hemstaden Memphis. Trots det lyckade resultatet där, med flera miljonsäljande singlar och sitt kanske bästa album ”From Elvis in Memphis”, hade relationen mellan Americans ägare Chips Moman och Elvis organisationen satts på hårda prov. Bråk om låträttigheter hade kantat inspelningarna. Kanske kolliderade också Momans krav på mer modernt material och inspelningsmetoder med Elvis egen inställning till hur man spelar in och vad man spelar in. Ett förhållningssätt Elvis gav uttryck för redan hos Sam Phillips på Sun, där känslan, nyfikenheten och attityden till materialet var avgörande för resultatet.
Norskan Hedvig Mollestad är en jazzgitarrist rotad i både metal och progressiv rock, men hon omformar impulserna i ett djupt personligt uttryck, där varje ljudförvrängning, sustaineffekt och flyhänta löpning rymmer sin egen, inre nödvändighet.
Bakom bandnamnet Hat Check Girl döljer sig Peter Gallway och Annie Gallup, två artister som båda är löst kopplade till folkscenen och som har gjort plattor i egna namn under många år. Gallway senaste skiva »Manhattan Nocturne« var ett mycket lyckat försök att skildra sångarens uppväxt i Greenwich Village och Gallup är just nu aktuell med soloskivan »Weather«.
”Goodbye Butterfield” är Peter Gallway och Annie Gallups fjärde samarbete sedan 2010. Ett samarbete som för varje ny platta ser ut till att utvecklas och förstärkas. Jag imponerades av den förra, ”Road To Red Point”, och jag imponeras av denna den nya, ”Goodbye Butterfield”.