David Urwitz verkar inte vara någon muntergök. Sedan debuten 2005 har han släppt sex skivor och det är dags för en återblick med ”Ett försök till samling”. Låttitlar som ”Jag ville aldrig såra dig”, ”Jag kommer att älska dig ändå” och ”Innan allting är förlorat” ger en bra bild av de teman som formar Urwitz sånger; övergivenhet och tillkortakommanden. Det låter dystert men David Urwitz har samtidigt en förmåga att förmedla en slags hoppfullhet, att allting ordnar sig.

Förra plattan ”En gång i världen” (2014) producerades av Peter LeMarc, som liksom Urwitz är uppväxt i Trollhättan, och vars uttryck till vissa delar återfinns i Urwitz texter. Trots detta har inte Urwitz nått den stora publik hans sånger förtjänar. Det verkar som det i Sverige inte riktigt finns plats för fler singer-songwriters än LeMarc, Winnerbäck och Lundell för att nu nämna några samtida.

Till den här samlingen har Urwitz lagt till två nya sånger. Urwitz kanske bästa låt ”En eftermiddag” finns här i en akustisk version som trots det sparsmakade arrangemanget lyckas förmedla den dramatiska historien om ett barns självmord. I övrigt är urvalet utan anmärkning även om jag saknar ”Det sista jag ville var att såra dig” (ej att förväxla med ”jag ville aldrig såra dig”).
Urvalet visar på ett utmärkt sätt David Urwitzs förmåga att skapa starka melodier som understryker sångernas texter. Till detta kan tilläggas att arrangemangen bidrar till att lyfta upplevelsen.

Sammanfattningsvis kan sägas att, trots att detta är ett försök till samling, så gör urvalet att man kan säga att det blivit en alldeles ny skiva. Det är dags att upptäcka David Urwitz.