NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Lite grövre, lite rossligare, lite djupare, men nog är det Mavis Staples alltid. Denna oefterhärmliga röst med sin besjälade innerliga kärlek och omtanke.

Här nu på en ny EP av det traditionella slaget. Fyra spår. En EP som kommer i anslutning till visningen av dokumentärfilmen ”Mavis!” om just Mavis Staples.

Efter ett lyckat samarbete med Jeff Tweedy på de senaste plattorna är samarbetet på denna EP med Son Little. Son Little hör hemma i en lite annorlunda gengen än Jeff, den moderna soulen och R & B-n. Aaron Livingston gav sig artistnamnet Son Little 2013, efter att ha samarbetat med The Roots och Rjd2.

Ett elektroniskt och programmerat anslag till det klassik R & B-soundet. Samtidigt låter det otroligt likt gamla Stapel Singers. En hel del är programmerat, på två av sångerna dessutom tillsammans med Count. Men det blir ändå mycket likt The Staple Singers i arrangemang och framförande. Två av spåren ”Your Good Fortune” och ”Fight” är skrivna av Son Little, men skulle mycket väl ha kunnat komma från Pops Stapels penna. ”See That My Grave Is Kept Clean” är en gammal Blind Lemon Jeffersonlåt som The Staple Singers spelade in under titeln ”Dying Man´s Plea” 1962 och Wish I Had Answered” är en Pops-komposition som The Staple Singers spelade in redan 1963.

Mavis Staples säger att hon vill gå vidare, att hon söker nya former efter två framgångsrika album med Jeff Tweedy. Och på något sätt står Mavis över alla alternativ med sin underbara röst och otroliga känsla för uttryck. Därför är det inte förvånade att hon lyckas även här, i händerna på Son Little.
Read more about Mavis Staples
Misantropiskt och introvert.

Svåråtkomligt; inga dörrar att öppna. Som en text som inte ger till räcklig information för att man.
Allt sedan jag 1967 köpte Folkways-plattan Sleepy John Estes, 1929-1940, älskar jag att höra Sleepy Johns karga röst sjunga ”If the river was whisky and I was a diving duck, I will dive to the bottom and never would come up” i ”Diving Duck Blues”. Det skulle sedan visa sig att denna bara var en av många Estes-sånger som kom att bli mina favoriter genom åren. Ja, för många andra också. Led Zeppelin spelade in ”The Girl I Love, She Got Long Curly Hair”, Kinks spelade in ”Milk Cow Blues”, Tom Rush spelade in ”Drop Down Mama”, Taj Mahal spelade in ”Diving Duck Blues” och både Muddy Waters och Bob Dylan har gjort ”Someday Baby” på platta.
Uka etter at Barack Obama innsettes som USAs 44. president, sliiper Time/ Life (Bonnier) en tre-CD-samling som later til å være en svært gjennomarbeidet antologi over musikk med tilknytning til den amerikanske borgerrettskampen og dens arvinger; »Let Freedom Ring! The Music of the Civil Rights Movement«. (US-dato: 27.januar).
Det här hör kanske inte hemma bland nyheterna men som redaktör får man ta sig vissa friheter:

Jag har en öm relation till Mavis Staples. Ända sedan 60-talet har jag varit en underdånig beundrare av Mavis, hennes charm och hennes röst. Det känns som vi har någon form av kontakt. I alla fall tror jag det. För i början av 80-talet gjorde Kalle Oldby och jag en genomgång av The Staples Singers av karriär för tidningen LARM. Jag skickade en bunt tidningar och ett avrivet extra omslag till en adress jag hade fått via en bandbokare i Chicago. Tillbaka kom ett personligt tackbrev från Pops Staples och tidningsomslaget med tack från alla. Också från Mavis. Min beundran håller i sig och den har inte blivit mindre av Mavis senaste album, ”One True Vine”.
Mavis Staples är tillbaka med nytt album den 19 februari, »Livin’ On A High Note«. En rad nutida låtskrivare har leverarat material speciellt för plattan, till exempel Neko Case, Justin Vernon, Nick Cave, Ben Harper, Tune-Yards, Benjamin Booker, Aloe Blacc och M. Ward, som också har producerat albumet.
Mavis Staples er midt inne i en karriererenessanse av stort format. Hennes 2007-samarbeid med Ry Cooder, »We´ll never turn back« ble fulgt opp av den flotte konsertplata »Live: Hope at the Hideout« i 2008.
Jag har ett förhållande med Mavis Staples. Det sträcker sig en 40 år tillbaka i tiden. Några skulle säga att det inte är ömsesidigt. Men jag känner att det är det visst det. Även om det har varit på distans. Jag har alltid känt en stor närhet och en själarnas gemenskap när det gäller musiken och synen på diskriminering och människors likaberättigande. Dessutom finns det ingen som sjunger som Mavis. Nu med en något ärrad röst men fortfarande med samma värme och styrka som alltid, och med en inandning som bara ger oss en föraning om vad som ska komma med utandningen.