NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Anna Järvinen bygger ut de fem spår som utgjorde den första etappen av nya albumet »Buren«. Det är måhända en utökning som skulle ha gjorts från början.

I sin fulla och mer nogsamt strukturerade form ljuder »Buren« inte lika tvekande som i det rumphuggna kortformatet. Ett mer eklektiskt syskon till föregångaren »Anna själv tredje« vågar det spänna bortom de mest välbekanta artistiska självklarheterna för att, om inte se Järvinen nytolka sitt eget konstnärsskap så åtminstone veta att väga dess inneboende kvaliteter med en lättare och mer våghalsig hand.

Uttrycket är mindre organiskt, mer utsvävande och rikt på skiftningar, som nu brutalt bryter sig in där de tidigare subtilt har infiltrerat sångstrukturen.

Järvinen har dessutom blivit en om möjligt ännu skarpare vardagsrealist. Stundtals skriver artisten så nära asfalten och Konsumkassarna att det genom makroperspektiv skildrade blir monokromt. Det är alltigenom mycket vackert.

Tidigare publicerad på markandersson.wordpress.com
Read more about Anna Järvinen
Vägen till Red Point är en ödslig liten grusväg kantad av halvhögt gräs. Dimman ligger tät runt kurvan som skymtar en 50 meter bort. Fotot som pryder omslaget är taget av Julie Cleveland, och har varit en inspiration till sångerna på detta album. Ett album som är det tredje i ett samarbete mellan Annie Gallup och Peter Gallway. Mer om Annie och Peter lite längre fram. Först ett omtag kring stämningen på bilden, för den finns synnerligen väl återspeglad i musiken.
Matthew E Whites andra album, »Fresh blood« är måhända inte lika omedelbart slagkraftigt som den oantastliga debuten, men det rör sig minst lika naturligt inom det organiska soulamalgam som gjorde föregångaren så oemotståndlig.
Jag sliter mitt hår i förtvivlan över sakernas tillstånd; att »Sweet Southern Soul« tidigare i år återutgavs på CD borde ha resulterat i fetstilta rubriker, artiklar, recensioner och jublande massor.
Att bo i Kentucky verkar inte så särdeles härligt – det luktar illa från pappersbruken, kolsoten letar sig in i lungorna, det är ekonomiskt knapert och törstsläckarna kommer från genomskinliga burkar med stickande innehåll. Ändå vill man återvända till Tyler Childers målande beskrivningar av hemstatens småstäder och de egensinniga karaktärer som befolkar dem.
Texasbördige doldisen Matthew McNeals andra fullängdare, »Good luck« är inspelad med Israel Nash och hans band, i densammes studio i hemstaten.
Drive By Truckers er forvaltere av en ofte uthengt, men standhaftig rocktradisjon, southern rock, sørstatsrock.
(En liten varning: det här är ingen sansad eller ”objektiv” recension (i den mån nu sådana ens existerar). Den som vill ha fakta, historik och tekniska detaljer får bläddra vidare. Jag skriver nu helt utifrån hjärtat; hur lättjefullt och romantiskt det än må vara. Min upplevelse av det här albumet kräver liksom det.)