NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Gillar du 60-talshits som »(Just Like) Romeo & Juliet«, »(I'm Not) Your Steppin' Stone« eller »(I Can't Get No) Satisfaction«?

Visst är Wilmer X »Snakeshow«-album underskattat? Och Nisse Hellbergs och Per Gessles 60-tals-retroplatta »The Lonely Boys« gladde både dig, mig och Mats Olsson?

Du är svag för ösiga Wilmer-skivorna »Under Hot«, »V-I-L-D«, »Tungt Vatten« och »13 Våningar Upp«?

Nog kan man säga att Chips Kiesby gjort underverk som producent och bollplank för Hellbergs soloskivor från genombrottet »Snackbar Blues« 2006 till senaste mycket lyckade »Vad Har Han I Huvudet«?

Och Chips Kiesbyes insats som producent och låtskrivare på Nomads senaste slipade powerpop / garagerock-album »Solna« kan knappast överskattas?

Att Chips dessutom lyckades släpa powerpop-kungen Paul Collins till Göteborg för att spela in suveräna skivan »Ribbon of Gold« borde väl rendera något slags kulturpris?

Om man heter Bo-Dogs måste väl fem hundlåtar vara lagom?

Alla låtar på »Bad Bad Dog!« är gjorda av Nisse Hellberg utom »Bo Diddley's Dog«, gissa två gånger vem som skrev den.

Bo-Dogs är Nisse med Sator-kompisarna Chips Kiesbye och Kent Norberg kompletterade av trummisen Patrik Herrström.

De har haft kul när de spelade in den här plattan och det märks. Hellberg har en fantastisk förmåga att koka en tilltalande gryta på alla rock'n'roll-klichéer och trick som finns i kokboken. Två av låtarna är så klistriga i konsistensen att de hamnar på tallriken hela tiden: inledande glad-shufflen »Hey, Mr Oil Drop Man« och nostalgidrypande halvballaden »Junk Angel«. Himmelskt god skräpmat!

Andra favoriter är »She's Got To Go«, »You Can Make It Happen«, »High Heel Kicks« och »Love On a Higher Ground«. 14 föredömligt korta låtar (1.47 till 2.46). Något för andra band att tänka på.

På ett väldigt efterlängtat sätt så fyller den här skivan det tomrum som uppstått efter Wilmer X och Nisses / Wilmers olika engelskspråkiga försök. Så snälla Nisse, vi vill ha en Bo-Dogs-skiva till och gärna lite livespelningar!
Read more about Bo-Dogs
Det här är recensionen jag helst inte vill skriva.

Vid en första anblick ser Stora Popboxen ut att vara en mycket ambitiös genomgång av den svenska sextiotalsmusiken, avseende pop, rhythm & blues, beat och psykedelia. Boxen fanns med på min årsbästalista över bästa utgåvor 2013, men så här i efterhand måste jag erkänna att den nog inte borde ha funnits där. Första intryckets entusiasm tog uppenbarligen överhanden då boxen i slutet av förra året landade i min brevlåda.
En man med gitarr och munspel, inspirerad av Bob Dylan och John Prine, som berättar historier om tragiska livsöden, arbetarklassens slit och livet på fel sida om lagen. Verkar det originellt? Det är det inte heller. Men det är bra.
Det här är bra. Tre norska tjejer har lärt sig precis hur tre amerikanska tjejer låter när de sjunger kalifornisk country tillsammans.
Jimmie Vaughan har alltid levt in skuggan av sin mer kände bror Stevie Ray. Varför förstår jag inte. Och nu har Stevie Ray dessutom varit död i snart 29 år.
Vans skivsamling Del 4 - A Night In San Francisco 1994
article / 2006-09-04 / Håkan Olsson
ALBUM: »A NIGHT IN SAN FRANCISCO«, 1994:

”Rainbow” (Curtis Mayfield): Gene Chandler (Vee-Jay-singel, 1962)
Med “Truckers, Kickers & Cowboy Angels” inräknat har sångaren Paul Shuttleworth, efter Kursaal Flyers uppbrott 1977, bara gjort två cd-album. Ändå lyckas han visa hur skicklig han är på att ta sig an stilar och artister som ligger honom närma hjärtat. Med hjälp av kastanjetter, tamburiner, vokala harmonier, blås- och stråkarrangemang tog han oss på 2006 års samling “Mixed Up Shook Up Girl / The Solo Sessions 1977-1980” (Angel Air) - www.rootsy.nu/recension.php?id=783 - först med till The Brill Building och artister som The Drifters och Gene Pitney.