NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Åren har satt sina spår. Rösten är sargad av mer än 50-års intensivt sjungande. Nu 69 år, då 16 när hon spelade in sin första platta. Nu 50 år sedan hennes första stora hit, ”Let Me Down Easy” och rösten är betydligt grovkornigare. Men Bettye fick nog aldrig den uppmärksamhet under 60- och 70-talet som hon egentligen förtjänade. Från de första inspelningarna på Detroitbolaget Lupin fram till idag har det varit väldigt många olika bolag bakom hennes utgivningar. Det är väl snarare de senaste 15 åren som Bettyes förmåga och unika utstrålning har fått blomma ut och nå en stor publik. Det var med konsertalbumet ”Let Me Down Easy” 2000 som vändningen kom. Därefter har det kommit ytterligare sex starka album.

Bettye LaVette är utan tvekan en av de stora soulsångerskorna. Kanske hade karriären blivit en annan om de inspelningar som gjordes 1972 för Atlantics underbolag Atco verkligen har hade givits ut som det album de var tänkta som. Nu när vi har sångerna blir oförståelsen ännu större.

De sånger hon sjunger har hon inte skrivit själv. Ändå känns det som om det är hennes egna när hon framför dem. Allra tydligast blir det kanske på det nya albumet ”Worthy”, där hon har valt sånger från en handfull av våra mest kända kompositörer, som till exempel Mick Jagger & Keith Richards, Bob Dylan, John Lennon & Paul McCartney, Mickey Newbury, Beth Nielsen Chapman & Mary Gauthier och Joe Henry. Inte deras mest kända kompositioner, men sånger som omisskännligen är deras.

Bettye har också förstått att det är långsamma låtar som passar hennes röst bäst nu. Det är då styrkan i rösten och den uttrycksfulla fraseringen kommer till sin rätt. Att lyfta fram specifika fraser och ord och ge dem en ny plats och innebörd gör också sångerna till nya sånger men med sin inneboende styrka väl bevarad.

”Worthy” är ett nytt samarbete med producenten Joe Henry, som Bettye skapade det lysande albumet ”I´ve Got My On Hell To Raise” tillsammans med 2005. Med sig har hon också ett gäng helt fantastiska studiomusiker. Jay Bellerose på trummor och percussion, Doyle Bramhall III på gitarr, Chris Bruce på bas och Patrick Warren på piano, hammondorgel ger en musikalisk bakgrund som lyfter helheten till ett glimrande mästerverk.

Den känslosamma tolkningen av Beth Nielsen Chapman och Mary Gauthiers ”Worthy” är en stark avslutning och sammanfattning av mycket av det Bettye ville ha sagt med detta album, som just också fick titeln ”Worthy”.
Read more about Bettye LaVette
Oförtröttligt letar de genom det ena vindsförrådet efter det andra. Går från källare till källare och osorterade bandarkiv. Lyftet på locket till den ena dammiga icke namngivna bandkartongen efter den andra. Söker, lyssnar och katalogiserar, allt för att hitta icke utgivet, någon alternativ tagning. Eller bara ett fynd.
Den amerikanske soulsangerinnen Bettye Lavette (60) (eg. Betty Haskins) har opplevd et formidabelt comeback etter mange år i obskuriteten. Hennes Joe Henry-produserte 2005-plate, med den utvetydige tittelen »I´ve got my own Hell to Raise« (Anti-), brakte Lavette tilbake i oppmerksomheten til musikkkritikerne og, ikke minst, forann et omfattende konsertpublikum på festivaler og store klubber.
(En liten varning: det här är ingen sansad eller ”objektiv” recension (i den mån nu sådana ens existerar). Den som vill ha fakta, historik och tekniska detaljer får bläddra vidare. Jag skriver nu helt utifrån hjärtat; hur lättjefullt och romantiskt det än må vara. Min upplevelse av det här albumet kräver liksom det.)
Soul- och bluessångerskan Bettye Lavette utnämns till »Best Female Blues Artist« 2004 i senaste numret av ansedda Living Blues Magazine. Bettye har även vunnit WC Handy Award i år för »Best Comeback Album of the Year«. Allt med anledning av senaste albumet »A Woman Like Me«, producerat av Dennis Walker.
Det finns en tidlöshetsknapp kopplat till Richard Thompson. Richard Thompson av idag blandas med Richard Thompson av igår och tillsammans blir det av en outgrundlig anledning Richard Thompson av i morgon. För Richard Thompson är fortfarande, i dess olika betydelser.
Det kommer til å være betydelig forventning til høstens utgivelse med 60/70-talls soulsangerinnen Bettye Lavette. Takket være at platen er produsert av Joe Henry. Klarer Henry å gi Lavette en renessanse like den han skaffet Solomon Burke for tre år siden? Plateselskapet er det samme som stod bak Burkes plate, Anti.
Tennesse-elva renner gjennom Muscle Shoals-Sheffield-Florence i det nordøstlige, Alabama. Den lille bydannelsen er et slags soulmusikkens Bermuda-triangel på grensen mot Mississippi og Tennessee. Her var Rick Hall i 1959 med på å starte et musikkselskap og et platestudio som fikk navn etter forbokstavene i Florence Alabama Music Enterprise, FAME. Den første store hiten herfra var »You Better Move On« i 1961, gjort av Arthur Alexander, en pikkolo ved et lokalt hotell. Rick Hall var produsent og både han og sounden fra studioet ble et begrep. Det var for det meste hvite studiomusikere med bakgrunn i countrymusikk, men med ører for all den svarte musikken som omgav dem.
Romi Mayes är från Winnipeg i Kanada och började uppträda redan i femtonårsåldern. Hon har turnerat runt om i Kanada, USA och Europa. Spelat på festivaler, teatrar, barer, konsertsalar, caféer och till och med i folks vardagsrum. Det kan man läsa sig till på nätet.