NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Vad finns det att säga som inte redan har sagts om Clarence Carters fantastiska karriär. Inte mycket. Denna samling av singlar talar sitt tydliga språk. Clarence Carter var en soulmästare. Han kunde skriva den ena hitlåten efter den andra och framföra dem med en stor, varm och kraftfull sångröst. Under det vi först hör finns hela tiden en underton av glädje och småfinurlig slughet. Bäst uttryckt genom en hans varumärke, ett djupt och dirty skratt. Det blev tre miljonsäljare och 18 andra storsäljare under åren 1966 och 1973. Detta är den första volymen av två som presenterar alla dessa singlar som spelades in i Fame Studios och gavs ut på Fame och Atlantic.

Efter en hel del tjatande valde Rick Hall till slut att spela in en ensam Clarence. Om han hade en slagkraftig sång vill säga. Och det hade han. ”Tell Daddy” blev en första listklättrare och omskriven till ”Tell Mama” till en ännu större hit med Etta James. Baksidans underbara ballad ”I Stayed Away Too Long” visade att Clarence hade talang och kunde omsätta den, i händerna på Rick Hall och med hjälp av Fames otroliga studiomusiker.

Tre singlar blev det på Fame-etiketten innan Jerry Wexler på Atlantic insåg att denna killen borde ges ut på deras etikett istället. Med ”Road Of Love”, B-sida på den sista singeln på Fame-etiketten, visar Clarence att han kan hantera blues lite väl som soul och R&B. Det var dessutom den första inspelning som Duane Allman spelade gitarr på. Och som han gör det sen.

Det stora genombrottet kom med ”Slip Away”, som var B-sida till ”Funky Fever”, och den andra singeln på Atlantic-etiketten. Massor av tid hade lagts på tron att en funkylåt skulle slå hård. Men väl ute kom strax signaler om att DJ:s vände på plattan och den på en kvart inspelade B-sidan blev en hit. Och vilken hit sedan.

Clarence Carter föddes 1936 i Montgomery, Alabama och utbildade sig på Alabama School for the Blind och West Side School i Talladega. Tog examen i musik vid Alabama State Collage 1960 och slog sig samman med en blind kompis från skolan och bildade Clarence & Calvin. Ett samarbete som öppnade upp ett intresse hos Rick Hall men som slutade med att Calvin blev skjuten i huvudet av sin fru.

Story-telling blev också ett välkänt sätt för att Clarence att framföra sina sånger. Redan här finns några fina exempel. ”Making Love (At The Dark End Of The Street) och ”The Few Troubles I´ve Had” var två, där den sistnämnda på ett komiskt sätt berättar om livets eländen.

Denna första samling avslutas med ”I Can´t Leave Your Love Alone”, som blev Clarence sjätte Topp 10-sång på lite mer än två år. En stjärna var född. En stjärna med ett personligt uttryck, underbar sångröst och en låtskrivarförmåga i klass med de allra största. Nu väntar vi med spänning på volym två. Det kan bara bli ännu bättre.
Read more about Clarence Carter
Patty Loveless brukar kallas »the last coal miner’s daughter in country music«, en hederstitel som understryker både henens härkomst och särställning i en tid när countrymusiken besegrar medelklassen och även rekryterar många av sina stjärnor från bourgeosien. Men Karen Collins kommer också från kolgruvedistrikten. Hon växte upp i sydvästra Virginia, där bergen skar av radiosignalerna. Utom på natten, då kunde unga Karen höra sina favoriter.
Eric Bibbs ”Blues People” har tagit sin titel från LeRoi Jones genombrottsbok från 1963. Den kom samtidigt som de stora rörelserna drog över USA. ”March on Washington for Jobs and Freedom” i augusti 1963 som slutade med att 250 000 människor samlades på Lincoln Memorial och marschen från Selma till Montgomery 1965 satta också sina spår. Aktiviteterna ledde till att The Civil Act antogs 1964 och The Voting Rights Act 1965.
Han blir 73 år i maj, Eddie C. Campbell. Det skulle man inte kunna tro när man hör det han åstadkommer här på sin andra utgivning på Delmark, ett av bluesens mest långlivade skivbolag. Det är naturligtvis utifrån en sådan där allmän uppfattning att äldre skulle bli sämre på att sjunga, sämre på att spela gitarr, sämre på att skriva sånger. Nu är det ju inte så generellt, vilket nu här också bevisas.
Åren har satt sina spår. Rösten är sargad av mer än 50-års intensivt sjungande. Nu 69 år, då 16 när hon spelade in sin första platta. Nu 50 år sedan hennes första stora hit, ”Let Me Down Easy” och rösten är betydligt grovkornigare. Men Bettye fick nog aldrig den uppmärksamhet under 60- och 70-talet som hon egentligen förtjänade. Från de första inspelningarna på Detroitbolaget Lupin fram till idag har det varit väldigt många olika bolag bakom hennes utgivningar. Det är väl snarare de senaste 15 åren som Bettyes förmåga och unika utstrålning har fått blomma ut och nå en stor publik. Det var med konsertalbumet ”Let Me Down Easy” 2000 som vändningen kom. Därefter har det kommit ytterligare sex starka album.
Deana Carter är en skicklig låtskrivare. Jag har inte varit lika imponerad av hennes sång. Hennes debut »Did I Shave My Legs for This?«, som kom 1997, var trevande, men den blev en stor kommersiell framgång. Sedan blev även karriären trevande.
Billy White, Jr är uppvuxen i Texas och har sysslat med musik ända sedan han hörde farsans skivsamling som omfattade Hank Williams, Johnny Cash, Merle Haggard och bara några till. Medan Billy växte upp lyssnade han, som alla andra, också på radion, där han upptäckte andra namn att lägga på minnet. Clapton, Led Zeppelin och Deep Purple påverkade honom och fick honom att satsa på musiken som sitt levebröd. Han lärde sig att spela gitarr, han började sjunga och skriva låtar och han fick chansen att producera plattor för countryartister som hittade vägen till Billys studio.