NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Shemekia Copeland lämnade Alligator för Telarc efter fyra album och tio lyckosamma år. Då blir det naturligtvis dags för ett album i Deluxe Edition-serien hos den tidigare leverantören. Nu 31 år gammal har Shemekia lämnat sin stompiga och tear-the-house-down-stil för en mer sofistikerad framtoning. Hon har ju under inledningen av sin karriär hittat en plats som efterföljare till Ruth Brown, Koko Taylor och Tina Turner. För rösten har hon. Stor, stark och bärande med en het intensitet och känsla. Hon hanterar alla stilar och tempon med professionell skicklighet och personlig känsla och lyhördhet. Möjligen kan man tycka att materialet inte alltid har hållit den kvalitet som Shemekia skulle kunna arbeta med för att verkligen blomma ut.

De två första albumen producerades av Jimmy Vivino, John Hahn och Bruce Iglauer, det tredje av Dr John och det fjärde av Steve Cropper. De har naturligtvis alla satt sin prägel på albumen. Dr John har New Orleans rytmer, Steve Cropper har Memphis soul och typiskt blås och de tre övriga har ett mer blandat intryck. Ett sökande efter den optimala formen. Och utvecklingen gick kanske inte åt det hållet man hade hoppats.

På denna Deluxe Edition finns ett antal spår från var och en av de fyra Alligatorutgivningarna plus ett spår från Alligators julskiva. Den bildar också en kavalkad av de olika anslag som Shemekia har levererat genom åren från debuten 1998 fram till den sista Alligatorutgåvan 2005. Mycket är bra. Sången är genomgående bra, och några av spåren är små pärlor. Pappa Johnny Copeland intensivt nakna ”Ghetto Child” är en, munspelare Sugar Blues inhopp på ”It´s 2 A.M.” är ett annat och den långsamma soulfyllda balladen ”Don´t Whisper” en tredje. Men allra bäst är ändå den lugna avskalade bluesballaden ”Beat Up Guitar” med Johnny Vivinos akustiska slidegitarr och ensliga fotstamp som enda komp.

Om man ska tro vad vi hör nu idag från Shemekia så kan detta vara det vi kan få från den tidigare ruffigare stilen. Har ni inget tidigare och vill ha en av de storröstade damerna oborstad och skitig så här det här hon finns.
Read more about Shemekia Copeland