NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Redan på 70-talen var det en skånsk låtskrivare som ställde sig frågan 'Vem kan man lita på?' En fråga som sannerligen inte är mindre relevant idag, när alternativa fakta och fake news ofta är mer gångbara än sanningen. Allt måste källkollas och ifrågasättas, men om källan ljuger då? Om du själv har fel? Om du inte kan se skogen för all träden? Vem kan du lita på? Kan du lita på dig själv?

VIDEO

Nya låten »Flickan och planeten« från OLIN+ har skrivits av Anders Ragnarsson och Per Olin och duon kompas av i kompisarna i True Lies. Inspelningen är gjord av Lars Paulström, mix och mastring av Antti Vuorenniemi Pelaez och omslaget av Anders Wieslander.
Read more about Olin+
Det har gått fyra långa är sedan norska Hege Brynildsens senaste album »When My Man Comes to Town«, men snart är väntan över. I februari 2021 släpper Hege sitt fjärde album »Blue Birds Black Knights«, som liksom föregångaren producerats av Gøran Grini (Paal Flaata, Tommy Tokyo, Chip Taylor).
Richard Lindgren och hans kompisar i Malmö-baserade Perfect Slips fortsätter att gräva i The Bands sångbok. Först var det »It Makes No Difference« och nu har turen kommit till »The Night They Drove Old Dixie Down«.
Med sin helhjärtade satsning på att återutge country, folkmusik, blues, rhythm & blues, rock'n'roll, rockabilly, ja egentligen all folkligt förankrad musik från främst första hälften av nittonhundratalet, har Bear Familys Richard Weize nått en unik position som både folkbildare och arkivarie. Med självironi påpekar han: »I'm a collector and I'm crazy« och hans samling på över fyrtio tusen vinylskivor ger stöd för påståendet.
Redan på 70-talen var det en skånsk låtskrivare som ställde sig frågan 'Vem kan man lita på?' En fråga som sannerligen inte är mindre relevant idag, när alternativa fakta och fake news ofta är mer gångbara än sanningen. Allt måste källkollas och ifrågasättas, men om källan ljuger då? Om du själv har fel? Om du inte kan se skogen för all träden? Vem kan du lita på? Kan du lita på dig själv?
Per Olin, känd från Malmö-bandet True Lies, har efter många om och men gjort sin först låt på svenska, nu under namnet Olin+. För musiken till»Va e de som händer« står Anders Ragnarsson.
Än en gång har denne geniale malmömusikant lyckats förnya sig. Tillsammans med New Orleans-ïnfluerade pianisten Nils Bondesson har han skapat låtar som jag bara älskar: »Jilted Love«, »Tell Dita« och »First Kiss« - yes I´m a sucker for melodies! - och den dansanta »Drunk Tank Boogie« med ett perfekt Professor Longhair-break från Nils. Här finns faktiskt inte en enda dålig låt!
Bottleneck John heter egentligen Johan Eliasson och han kommer från Lit utanför Östersund. En gång i tiden fick ett album med Eric Bibb, utgivet av just Opus 3, honom att överge hårdrocken för den traditionella bluesen. Efter flera hembrända CD är det här Johans »riktiga« albumdebut.
Jerry Lee fyllde Forum
article / 2007-03-01 / Håkan Olsson
Här i Malmö tar vi ibland tåget till de västra förorterna som heter Köpenhamn. Vi byter till Metron i Ørestad och kan sedan kliva av på stationen som heter Forum. Den heter så för att den ligger precis vid Forum, en gammal gigantisk inomhusarena, ungefär lika stor som Oslo, och som byggdes för att många i de här kvarteren gillar att titta på cyklister som kör varv efter varv i timmar på en oval bana, medan de själva dricker öl och röker cigarr.
Vad händer när avantgardisten Matthew Shipp angriper Duke Ellingtons musik? Finns det något utrymme för Ellingtons elegans och symfoniska intellektualism i Matthew Shipps tolkningar?
Strax före halv tio annonserade rösten i högtalarna att det var dags för The Mickey Jupp Band att framträda. Upp på scenen klev fyra gentlemän, varav ingen kunde misstänkas vara under sextiofem år. Att hög ålder inte spelar någon som helst roll inom musikens värld har giganter som Muddy Waters, Bo Diddley, Chuck Berry, Jerry Lee och Little Richard redan bevisat - för övrigt fyllde Mick Jagger sjuttio (70!) år härom dagen - och Mickey Jupp tillsammans med Mo Witham: gitarr, Denis Masterson: bas och Mick Brownlee: trummor utgör inga undantag.