Rootsy logo  
Rootsy logo
Bäst just nu enligt Urban Henriksson

BÄST JUST NU 2016-11-07:

FRANKIE MILLER
Frankie Miller's Double Take

(Universal)

Stroke-drabbade Frankie Millers gamla demos har polerats upp något otroligt med hjälp av fans som Joe Walsh, Delbert McClinton, Rod Stewart, Elton John, Bonnie Tyler, Francis Rossi, Huey Lewis, Kim Carnes, Paul Carrack, och Willie Nelson! En lyckad kulturgärning och hyllning till Glasgows Otis Redding.

IAN HUNTER & The Rant Band
Fingers Crossed

(Proper)

Ian Hunter har visat god form hela det nya millenniet. Denna skiva är inget undantag. Bästa låt: »Dandy«, en hyllning till Ians gode vän David Bowie.

THE BLACK SORROWS
Faithful Satellite

(Rootsy.nu)

För oss i Europa var Black Sorrows försvunna i 20 år innan de gjorde comeback förra året med cover-plattan »Endless Sleep«. Nu kommer ett helt album fyllt med egna kompositioner.

RECKLESS KELLY
Sunset Motel

(Thirty Tigers)

Oerhört stabila leverantörer av kvalitets-Americana från Austin.

TODD SNIDER
Eastside Bulldog

(Aimless Records / Thirty Tigers)

Helt oseriöst och snabbinspelat Rock'n'Roll-projekt med East Nashville-vänner som Aaron Lee Tasjan och Keith Christopher. Så mycket roligare än Hard Working Americans-plattorna och inrökta »Agnostic Hymns & Stoner Fables«. Tänk Ben Vaughn eller Barrence Whitfield & The Savages.

VAN MORRISON
Keep Me Singing

(Exile Productions)

Efter några års uppehåll är Van tillbaka med ett album fyllt av egna, nya kompositioner. Levererar precis vad man kan hoppas.

THE COAL PORTERS
No.6

(Prima)

Bluegrass-spjuvern Sid Griffin släpper ett ganska lågmält album. Fast skivan inleds med hyllningen »The Day the Last Ramone Died« och avslutas med en helt underbar bluegrass-tagning av The Only Ones new wave-hit »Another Girl - Another Planet«!

STEVE FORBERT
Flying at Night

(Rolling Tide)

Ny formtopp av Steve Forbert långt in i karriären. Mindre än ett år efter lyckade »Compromised« kommer nu »Flying at Night«. Allt finns här: Steves typiska melodier, arrangemang och Den Där rösten.

GARRY TALLENT
Break Time

(D'Ville)

Detta är vad Garry Tallent gillar att hålla på med när han är ledig från Bruce och E-Street Band. Spela in tidlös men ändå lite gammaldags rock'n'roll hemma i Nashville med sina musiker-vänner.

THE FABULOUS THUNDERBIRDS
Strong Like That

(MRI Entertainment)

Inget Rockin' Blues-party, utan väloljad late night slow Funky Blues & Soul. Så det gäller att vara på rätt humör.

SARAH BORGES
Good and Dirty

(Dry Lightning / MRI Entertainment)

Mini-CD med smutsig men melodiös rotrock där Eric Roscoe Ambel står för gitarr och produktion. Terry Adams (NRBQ) dyker också upp, och Terry Anderson (Yayhoos) har gett bort låten »Purple GTO«.

HONEST JOHN PLAIN
Acoustic Menopause

(Action Records)

Bitterljuv, melodifylld och fyllig akustisk pub-singalong med glimten i ögat framförd av älskvärd kulthjälte (The Boys, Crybabys).

MICKEY JUPP
I'm an Old Rock'n'Roller

(Gallery Records)

Ytterligare en pubhjälte som trivs bättre på puben än i studion. Här har hans svenska fans med Lasse Kärrbäck i spetsen samlat ihop hans 20 bästa demos från åren 1981-2013 med väldigt lyckat resultat.

EGGS OVER EASY
Good 'n' Cheap: The Eggs Over Easy Story

(Yep Roc)

Amerikanskt band som flyttade till London och startade den brittiska pubrock-vågen. Dubbel-CD med alla inspelningar (1971-1980) samlade på ett ställe. Om man först lyssnar på detta och sen på valfri Jim Ford-skiva, så är det inte svårt att höra vad Nick Lowe (och Brinsley Schwarz) fick sitt sound ifrån.

RICHARD LINDGREN
Malmostoso

(Rootsy.nu)

Sveriges just nu bästa rockpoet och singer-songwriter finner inspiration och perfekt musikaliskt sällskap i norra Italien. En blivande klassiker.

NISSE HELLBERG
Vägen Västerut

(Gamlestans Grammofonbolag)

Tio år in i en otroligt lyckad solokarriär byggd på Rockabilly, Rock'n'Roll, Country och lite Blues tas nu steget fullt ut i Country-riktningen. Något lugnare tempo men enbart starka låtar.

SULO
Sulo's Brilliant Outsiders

(Lionheart / Capitol)

Genomlyckad duettplatta där Sulo (Diamond Dogs, The Crunch) lockat en brokig skara vänner och favoriter fram till duett-mikrofonen. Idde Schultz såklart, och Bellamy Brothers, Chris Spedding, Terry Reid, Paul Young, Maria McKee, Linda Gail Lewis, Paul Brady, Janis Ian, och Kikki Danielsson.

DOWN HARRISON
Down Harrison

(Rootsy.nu)

Finns det radiovänlig rootsy-musik? Är detta Stockholms svar på The Eagles? Down Harrison borde i så fall passa in på dessa frågeställningar. Down Harrison är Jesper Willaume, Micke Wedberg, Tommy Cassemar och Pelle Alsing.

SVEN ZETTERBERG
Something For Everybody

(Gamlestans Grammofonbolag)

Och här har vi ju Sveriges bästa Blues- och Soul-sångare igen. Mycket 60-talskänsla och eget material blandas med favoritlåtar som Cry To Me och Mathilda.

CLAES JANSON & Internationalorkestern
Sluskblues: En Hyllning Till Totta Näslund

(Ball & Chain)

Tottas gamle vän Claes Janson har precis rätt röst och pondus för att tolka de bästa sångerna (ofta skrivna av Dan Hylander) från de numrerade album-succéerna. Ett skönt country-inspirerat sound genomsyrar skivan. Det bjuds också fina versioner av Livet Är En Fest och Bara Om Min Älskade Väntar. Louise Hoffsten, Plura och Jack Vreeswijk gästar.

ARVIDSON & BUTTERFLIES
Arvidson & Butterflies

(Kool Kat Musik)

Riktigt melodistark Powerpop med tydliga The Byrds-influenser från dessa rutinerade Göteborgare.

DALAPLAN
Det Blir Inte Bättre Än Så Här

(Gaphals)

Malmöbandet är här & nu och hetsiga, ösiga & melodiösa på sin tredje skiva. Men den där »partyorgeln« sätter dit mig hela tiden och jag får positiva, nostalgiska vibbar av en svunnen tid med Johnny och Dom Andra, Kommissarie Roy, Problem och tidiga Wilmer X. Ganska logiskt därför att Thomas Holst och Jalle Lorensson ville gästa på den här orangespräckliga plastbiten. Favorit: »(Snälla) Säg Till Mig«.




2015-03-05

JAMES McMURTRY: COMPLICATED GAME (Blue Rose)

Motsträvig men alltid tilltalande rootsy-poet som står under John Mellencamps och Austins Continental Clubs beskydd. Genomarbetat album producerat av swamp-gurun CC Adcock och Mike Napolitano.

RICH HOPKINS AND LUMINARIOS: TOMBSTONE (Blue Rose)

Rich Hopkins serverar inga trerätters lyxmenyer utan här är det dagens lunch som gäller! Neil Young blandat med Bruce och hederlig No Depression-rotrock. Jag gillar dagens lunch.

WILLIE NILE: IF I WAS A RIVER (River House / Blue Rose)

Ända sedan NYC-rockaren Willie slog igenom 1980-81 har hans album innehållit en pianoballad eller två. Då var det »Across the River« och »Shoulders«. Nu tar Nile steget fullt ut och släpper ett helt album fyllt av pianoballader. En efterlängtad andningspaus i karriären som avnjutes bäst i stillhet framemot nattkvisten.

ROBERT GORDON: I'M COMING HOME (Lanark)

Rockabillykillen Robert Gordon har inte ändrat stil ett dugg sen 70-talet. Rock'n'roll-klassiker komponerade av Little Richard och Dorsey Burnette uppblandat med lite Johnny Horton och Buck Owens plus lite nyare låtar av Marshall Crenshaw och tidigare Rockats-paret Barry Ryan och Dibbs Preston.

ELLEN SUNDBERG: WHITE SMOKE AND PINES (Rootsy.nu)

Uppföljaren till 2013 års debut »Black Raven« och unga Ellen drar oss återigen in i sitt universum. Inspelad i Dripping Springs, Texas av och med Israel Nash Gripka och hans band. Låten där hon blandar svenska och engelska, »Vägen Är Lång (The Road Is Long)«, är sensationellt bra! Se upp First Aid Kit. »Headlights« var en hit redan förra sommaren på Rolling Rootsy Revue och på EP:n med samma namn. Mycket annat bra också som »Four Times«, »Swedish Inland« och »Yours and Mine«. Ellen har talangen, integriteten och framtiden för sig!

EILEN JEWELL: LIVE AT THE NARROWS (Eilen Jewell)

Generös 29-låtars dubbel-CD med fin liveupptagning av Eilen och hennes tre trogna musikanter Jerry Miller, Jason Beek och Johnny Sciascia. den perfekta souveniren att ta med sig hem till stereon! Mm, »Santa Fe«, »Rain Roll In«, »Boundary County«.

GINA VILLALOBOS: SOLA (Pony Farm)

Och om du gillar Eilen Jewell är risken överhängande att du gillar Gina Villalobos också. Bra småraspig röst, bra låtar, bra band. 7 låtar på under 27 minuter.

JP HARRIS AND THE TOUGH CHOICES: HOME IS WHERE THE HURT IS (Cow Island)

Här är han ju, vår nya honkytonk-hjälte! Om han är nya Sturgill Simpson eller Johnny Paycheck spelar ingen större roll, detta är bara bra. Coola låttitlar som »Young Women and Old Guitars«, »Truckstop Amphetamines« och »Home Is Where the Hurt Is«. I maj kommer JP med bandet på Sverige / Norge-turné. Missa inte hans truckstop i Stockholm, Göteborg, Oslo och Malmö. Eller Gillestugan i Storebro och Sandslån Vandrarhem & Camping, that's honkytonk!

WILDIE: LOST & GONE (Rootsy.nu)

Långsam, stämningsfull och välgjord No Depression från Österlen. Lite Willy Clay Band, fast mer åt Jay Farrar / Jeff Tweedy på bitterljuvt humör. En gnutta Mavericks-lounge. Mycket bra när man är i rätt sinnesstämning.

FREDDIE STEADY KRC: THE MOCKINGBIRD (Steady Boy)

Freddie är en riktig mysfarbror i Austins musikliv. Mångårig trummis med Jerry Jeff Walker och Roky Erickson. Egen karriär som sångare /låtskrivare /gitarrist, först i Shakin' Apostles och sen i eget namn. Tänk er Austins svar på Nick Lowe-frontade Brinsley Schwarz.

BEN VAUGHN: TEXAS ROAD TRIP (Munster)

Mycket lyckad Austin-tripp för sympatiske Vaughn som spelat in med sina favoriter Sir Douglas Quintet (se recension).

SID GRIFFIN: THE TRICK IS TO BREATHE (Prima / Hemifrån)

Lågmäld, genomarbetad och intelligent skiva inspelad i Nashville med enbart akustiska instrument. Frammanar en tidlös känsla som förstärks av den lyxiga digipaks-utgåvans alla foton från Sids liv: barndomen i Kentucky via vilda countryrockåren i Los Angeles till familjefadern och bluegrass-missionären i London Camden-exil. En soloplatta som matchar Long Ryders och Coal Porters inspelningar.

THE SNAKES: THE LAST DAYS OF ROCK'N'ROLL (Bucketfull of Brains / Hemifrån)

Riktigt bra, melodiös brittisk countryrock med inkorporerade element av pubrock och Faces-sväng. Flera olika lead-sångare / sångerskor bidrar till variationen. Man förstår att Darrell Bath (Dan Baird, Crybabys, Ian Hunter, solo) och Redlands Palomino Co gillar detta, och där fick ni två bra tips till!

MY DARLING CLEMENTINE: THE RECONCILIATION? (Continental Song City / Hemifrån)

Mera britiisk country / honkytonk, fast här i duettform. Äkta paret Michael Weston King och Lou Dalgleish följer upp George & Tammy- Dolly & Porter- Johnny & June-debuten »How Do You Plead?« med likaledes stilsäkra och lyckade »The Reconciliation?«. Inledande »Unhappily Ever After« är till och med en triplett med ingen mindre än Kinky Friedman. Andra talande låttitlar på skivan är »No Matter What Tammy Said (I Won't Stand By Him) och «The Gospel According To George».

STEVE EARLE & THE DUKES: TERRAPLANE (New West)

Bluesen har alltid varit en gammal vän till Steve och här tar han steget fullt ut med en hel skiva. Allra bäst funkar det när blueslåtarna helt enkelt blir Steve Earle-låtar som «Ain't Nobody's Daddy Now», «The Usual Time» och «Gamblin' Blues» plus fina Eleanor Whitmore-duetten «Baby's Just As Mean as Me».

MICKY & THE MOTORCARS: HEARTS FROM ABOVE (Blue Rose)

Ganska perfekt melodifylld americana-rotrock från Austin-baserade Micky & The Motorcars som är Micky & Gary Brauns band, yngre bröder till Willy & Cody Braun som har ännu mer framgångsrika Reckless Kelly. Willy & Cody hjälper till med gitarr, fiol, körsång, låtskriveri & produktion. Snygg cover på Alejandro Escovedos & Chuck Prophets «Sister Lost Soul» och bra låtskrivarhjälp av min nya favorit Ted Russell Kamp på «My Girl Now».

MATTHEW RYAN: BOXERS (Blue Rose)

Matthew Ryan debuterade 1997 på A&M Records med utmärkta «May Day» och en ny John Mellencamp var född. Sen dess har han gjort ett gäng plattor varav några lite mer atmosfäriska och experimentella. Här är det stundtals rockigt intensivt blandat med lugnare avdelningar som skivans mitt med «We Are Libertines», «Then She Throw Me Like a Hand Grenade» och «Until Kingdom Come». Rutinerade Kevin Salem håller ihop inspelningen. Bästa sen debuten!

JOHN MELLENCAMP: PLAIN SPOKEN (Republic)

Mellencamp uppfann 1985-89 på albumen «Scarecrow», «The Lonesome Jubilee» och «Big Daddy» det rootsy-sound med blandade akustiska & elektriska gitarrer och fiol som hundratals artister fortfarande inspireras av. Kul att han själv (med hjälp av T-Bone Burnett, Mike Wanchic & Andy York) fått till ett så här helgjutet album efter en hel del halvlyckade försök. Skivan börjar bra, men från spår 5 («Tears In Vain») är den ännu bättre!

PAUL COLLINS: FEEL THE NOISE (Alive)

Paul Collins å sin sida var med och uppfann den new wave-inspirerade powerpopen i slutet av 70-talet, mästerverket var LP:n «The Beat» från 1979. Roligt / osannolikt nog är hans klart bästa skivor sedan dess hans tre senaste: «Ribbon of Gold» (2009), «King of Power Pop» (2010) och nu «Feel the Noise»!

BO-DOGS: BAD BAD DOG! (Low Impact)

Melodiös och rivig garagerock med låtskrivargeniet Nisse Hellberg och Sator-duon Chips Kisbye & Kent Norberg. «Hey, Mr. Oil Drop Man» och «Junk Angel» är bara två bra exempel (se recension).

JERRY LEE LEWIS: ROCK & ROLL TIME (Vanguard)

60 år in i karriären och fortfarande så bra att han skrattar belåtet åt sig själv mellan låtarna (lyssna precis när inledande «Rock & Roll Time» tonar ut). Tredje albumet på raken där Jerry omger sig med musikerkändisar och blandar rock'n'roll-stänkare med honky tonk-snyftare som bara han kan. De tidigare är ju «Last Man Standing» (2006) och «Mean Old Man» (2010). Omistliga alla tre. Det är förresten flera blueslåtar på nya skivan också. Fast när Jerry tar hand om dem blir det mest rock'n'roll av dem också...

MIRIAM: NOBODY'S BABY (Norton)

Miriam Linna och hennes man Billy Miller har spelat rockabilly (Zantees) och garagerock (A-Bones) från New York i 35 år. De är också skivsamlare, musikfans och skivbolags-direktörer/missionärer i sitt eget lilla envisa bolag Norton. Fast detta är helt och hållet Miriams soloplatta och det är en totalt charmerande, nostalgisk popskiva som mycket väl skulle kunna vara släppt 1965. En egenkomponerad pärla («Let Him Go Now»), annars covers på Byrds, Pretty Things, Neil Young, Bobby Darin, Tim Buckley, Ramones («Questioningly»).

J. ÅSLING ROOTS & FRIENDS: THE STOCKHOLM SESSIONS (Do Music)

Showmannen, blues- & swing-gitarristen (Sir Jay) Åsling har gjort hundratals gig i Sverige, Norge, Danmark & Tjeckien. det har varit fullt blås (sektion), retrosväng och T-Bone Walker. Nya skivan markerar en kursändring. Klart mer rootsy med banjo, dobro och hammond. Och i rösten anar man Van Morrison-vibbar. Bara eget material.

HENNING KVITNES: JADA, VI ELSKER... (Warner)

Henning från Halden är en stor stjärna i Norge, speciellt sen han definitivt övergick till att sjunga på modersmålet för 10 år sedan. Annars började det 1980 med ett fantastiskt bra new wave-band döpt efter en Tyla Gang-låt (The Young Lords) följt av partyrockbandet Saturday Cowboys där Casino Steel var med på ett hörn. En del internationell uppmärksamhet fick han 1987 när Don Dixon producerade hans grupp Little Eden (skivan hette «Back To Little Eden»). Senare uppfann han Scandicana-genren. Nya skivan är i mysig singer-songwriter-stil med ett riktigt skickligt rootsy-band i kompet.

BACKSTREET GIRLS: DEATH BEFORE COMPROMISE (Voices of Wonder)

Ibland, speciellt när den utdragna Melodifestivalen plågar landet, kan det vara befriande att lyssna på riktigt konsekvent dumkorkad rock'n'roll. Oslos partykungar Backstreet Girls är ett utmärkt exempel på denna stil. Om du gillar Ramones, Dictators, Diamond Dogs, Hanoi Rocks eller Honest John Plains Crybabys är detta något för dig. Bästa låtar: «It Ain't Easy», «Paranoid Blonde», «I'm Doing Awrite» och «Backstreet Island».





BÄST JUST NU 2014-07-02

EASTON STAGGER PHILLIPS: RESOLUTION ROAD (Blue Rose)

Sommar-americana! Soliga harmonier med ett rootsy sound. Njutbart från första till sista spår utan svackor och väl sammanhållet trots att tre olika artister delar på sång & låtskrivande. Nashvilles Tim Easton, tidigare New West Records svar på Ryan Adams, Leeroy Stagger från Alberta, Kanada och Whipsaws frontman Evan Phillips som håller till i Anchorage, Alaska. Tänk Jayhawks och Ryan Adams toppar «Heartbreaker» och «Jacksonville City Lights».

ZOE MUTH: WORLD OF STRANGERS (SignatureSounds)

Zoe har flyttat från Seattle till Austin sen sist och välkomnas där av Eric Hisaw, George Reiff med flera. Men hennes röst är lika nära, lika släpig och underbart honkytonkig som vanligt. Träffsäkra iakttagelser från hörnbordet i baren levererat med bitterljuv humor och ironi. Lika bra som Eilen Jewell, Laura Cantrell och Lucinda Williams. Testa «Mama Needs a Margarita»!

JOHN HIATT: TERMS OF MY SURRENDER (New West)

Efter att de fem senaste åren släppt fyra riktigt starka och typiska «John Hiatt-album» («Same Old Man», «The Open Road», «Dirty Jeans and Mudslide Hymns» och «Mystic Pinball») tar han nu ett litet steg åt sidan. Eller rättare sagt, han tar fasta på sin blues-sida fullt ut i lite mer avskalade, stundtals akustiska arrangemang. men trots denna bluesiga strävhet blir det ändå några riktigt fina melodier i «Long Time Coming», «Marlene», «Nobody Knew His Name» och sydstatsgospel-anstrukna «Old People».

THE GREAT ESCAPES: THIEVES OF CHICAGO (Blue Rose)

Kan ett americana-band från Chicago låta som en inspirerad blandning av Nick Cave, Animals, Lovin' Spoonful och Del-Fuegos? Tydligen!

WILKO JOHNSON / ROGER DALTREY: GOING BACK HOME (Chess)

Nu har de skickat hem Wilko från sjukhuset efter en mirakeloperation och skivan har sålt guld (100.000) i England! The Who-sångaren Daltrey med Wilkos unika gitarrsound & låtskatt och resten av powertrion (Norman Watt-Roy & Dylan Howe) förstärkta av Mick Talbot (tangenter) och Steve Weston (mouth organ). Pubrock kan inte dö, «probably the best music in the world» att dricka pilsner till.

ERJA LYYTINEN: THE SKY IS CRYING (Bluesland)

Grym bluessångerska och gitarrist som ägnar hela den här skivan åt att mycket smakfullt och underhållande hylla Elmore James. Låter som hon vuxit upp på samma gata i Austin som Lou Ann Barton & Angela Strehli. Antone's Records kom tillbaka!

JOHN LINDBERG TRIO: DIG IT! (Enviken)

De är unga, snabba, energiska och finns överallt hela tiden, både i ens skivsamling och på turnévägarna. De siktar redan mot gig nr 1000 och detta är deras sjunde skiva. Fläskig rock'n'roll och rockabilly och lite «Honky Tonkin'» ända fram till Del Shannons «Hats Off To Larry» som avrundar denna Red Bull-kur för stereon! Och de passar in överallt också: rockklubben, powermeetet, dansbanan i folkparken och självklart i sommarkvälls-bilstereon (tänk Wilmer X «Kör Dig Död»). Fabulous Thunderbirds möter Stray Cats och Elvis och knaprar Ramones-hormoner!

NISSE HELLBERG: VAD HAR HAN I HUVUDET? (Metronome)

Gentlemanna-poptjuven Nisse har hela huvudet fullt med hits, här finns inte ett svagt spår. Och snor han inte mest från sig själv? «Ryggen Mot Väggen» måste vara bästa poprökaren sen «Tiden Läker Sår» (1984). «Nu Smet Katten In Till Grannen Igen» måste vara bästa djurlåten sen «Om En Hund Mådde Så Här» (1988). «Blomma Av Glas» (med Lisa Nilsson) bästa balladen sen «Bränner Ett Brev» (1983) och «Han Kallade Sig Själv En Bluesman» får mig att plocka fram «Brev Från De Sju Haven» från Mambo Feber-dubbeln. Grymt svängiga «Chip Shop Elvis» är ju förstås stulen av saliga Kirsty MacColl. Och om Status Quo bildat ett rockabillyband och gjort en cover på «Hon Är Ihop Med En Insekt», skulle det då låta som «Nu Gick Jag In I En Vägg Igen»? Inte helt omöjligt. Tack Nisse, du har gått in i en hit igen (12 gånger om).

MARY GAUTHIER: TROUBLE AND LOVE (Rootsy.nu)

Mary Gauthier berör. Låtarna om sprit, knark och utanförskap som byggde hennes karriär känns. Förra albumet som handlade om hittebarnet Mary Gauthier berörde oerhört starkt. Men nu var ju allt bra. Fantastisk singer / songwriter omtyckt av publiken, kritikerna och musikerna själva som lever ett stabilt liv med en älskad partner. Då blir hon dumpad. Och vi får ett nytt gripande album, denna gången om Uppbrottet, smärtan, saknaden, osynligheten. Men Mary är på fötter igen. Hon måste vara nån slags världsmästare i självterapi genom låtskrivande! Lyssna på avslutande «Another Train» och bli upplyft.

RETO BURRELL: LUCKY CHARM (Blue Rose)

Reto Burrell är Schweiz svar på Tom Petty och han har redan hunnit med ett gäng plattor. Titellåten sitter som en poprock-smäck och oemotståndliga melodiballaden «Right Beside Me» med gråtande slide hade platsat i en bättre romantisk komedi.

TYLA GANG: LIVE IN STOCKHOLM (Angel Air)

Sean Tylas boogierockdröm fångad livs levande på Akkurat förra året. Inga låtar från comebacken «Stereo-Tactics» repriseras utan man koncentrerar sig på det gamla materialet med allas favoritplatta «Yachtless» i spetsen («Hurricane», «The Young Lords», «Lost Angels», «Dust on the Needle» m.fl.), låter riktigt övertygande! Planer för resten av året: inspelning av nytt album i RAK Studios, London, spelningar i England och Sverige och dessutom en CD/DVD «Live at Rockpalast» 1978 på Repertoire Records. Ni har blivit varnade.

CHARLIE ROBISON: HIGH LIFE (Thirty Tigers)

Kvalitetsbarbandcountryrock från Austin med Charlie Robison, brorsa till lite mer lågmälda Bruce Robison. Charlie är också främst en underhållande uttolkare av andras material, inte en låtskrivare. Här får vi exempelvis Doug Sahms «Nuevo Laredo», Dylans «When I Paint My Masterpiece» och Kinky Friedmans «Wild Man From Borneo».

IAN GOMM: IAN GOMM DEMONSTRATES (Sound Asleep)

Underbar 6-spårs promotion-EP från 1979 med unika låtar som i princip ingen hört tidigare. Tidstypiska pubpophits som skivbolaget ville att andra artister skulle spela in: «Nick Lowe, Sky, Glenn Campbell, Jona Lewie, Royal Scots Dragoon Guards...follow these guys to the top of the hit parade». Missa inte heller samma bolags utmärkta Powerpopsamling «Souvenirs - Little Gems of Pop, Volume 2» med Phil Seymour, Bill Lloyd, Richard X Heyman och 18 till!





BÄST JUST NU 2014-03-01 uppsamlingsheat

AUSTIN LUCAS: STAY RECKLESS
(New West)

Han heter Austin men en av de bästa låtarna är «Alone In Memphis». Punkiga rötter blandat med kärlek till country får det att låta som en No Depression-skiva ca 1995. Tänk Son Volt, Wilco och Bottle Rockets. «Four Wheels» och «Small Town Hearts» är också starka låtar. Passa på att se honom på Sverige-turnén som startar nu!

ISRAEL NASH GRIPKA: ISRAEL NASH'S RAIN PLANS
(Rootsy.nu)

Fascinerande att vara med om Israel Nash musikaliska resa. På nya skivan möter vi drömska, flummiga, sjuttiotalsinspirerade Israel. Tänk Neil Youngs «Comes a Time»-LP och speciellt låten «Look Out For My Love». Även Israel kommer till Sverige för mer spelningar i mars-april.

JOE NOLAN: TORNADO
(Rootsy.nu)

Unga talangen Nolan är precis som Gripka inne på ett drömskt, atmosfäriskt spår som långsamt omfamnar och bjuder in oss till hans värld. Men här ligger Ryan Adams-referensen närmare till hands.

ROBBIE FULKS: GONE AWAY BACKWARDS (Boondoggle)

Avskalat, rootsy, old-timey. Instrumentala interluder och sen helt plötsligt dyker det upp flera starka melodier med Robbies stilsäkra röst i fokus. Han funderar på att komma tillbaka hit i sommar. Spelningen på Folk å Rock i somras var fantastiskt underhållande.

JOHN PAUL KEITH: MEMPHIS CIRCA 3AM

(Big Legal Mess)

På sin tredje skiva tar retro-rockaren JPK steget fullt ut och spelar in i Sam Phillips Recording Service producerad av gamle Sun-musikern Roland Janes. Vi får en uppdaterad mix av rockabilly, rock'n'roll och country och som bonus även en del Marshall Crenshaw-powerpop. Starta på låt tre! Otroligt sevärda John Paul Keith dyker upp med sitt band i Sverige i slutet av april och början av maj.

BARRENCE WHITFIELD AND THE SAVAGES: DIG THY SAVAGE SOUL
(Bloodshot)

Fjärde skivan med soul-shoutern BW och hans kompis garagerock-gitarristen (DMZ) Peter Greenberg. De två första kom 1984-85 och comebacken skedde 2011. Little Richard-inspirerad tokrock'n'roll med Barrence hojtande över en kokande gryta av elaka gitarrer & envisa saxofoner!

PAT TODD & THE RANKOUTSIDERS: 14TH & NOWHERE
(Rankoutsider)

Pat Todd ledde under många år Lazy Cowgirls men nu är det Rankoutsiders som gäller. Samma älskvärda recept hela tiden: refrängstark rock'n'roll med punkattityd och lite countryhjärta för balansens skull. Garanterat äkta vara.

CHET O'KEEFE: BECAUSE OF YOU
(Rootsy.nu)

Rootsy-favoriten Chet O'Keefe är ingen hipster. Han sitter i sin hydda i skogen och skriver mänskliga, humoristiska låtar på riktigt. Ser nästan ut som Blaze Foley fast låter mer som John Prine och «Oh Angel» med Kim Richey måste vara bästa «Prine-låten» sen «Speed of the Sound of Loneliness». Outsider-romantiken i «True Love» är också rörande. Testa även skoluppsats-humorn i «Talkin' Kerrville Blues». Rena Torsson-stuket i de (ovidkommande) musikfestival-detaljerna. Och «Down At the Star Café» där O'Keefe med glimten i ögat plockar ner Nashvilles CMT-stjärnor till diskbänks- och skurtrase-nivå. Just nu är Chet O'Keefe även aktuell med Slow Fox-duetten «Marilyn and Joe» på hennes utmärkta nya mini-album «Oh My».

BOB WOODRUFF: THE YEAR WE TRIED TO KILL THE PAIN
(Rootsy.nu)

Stora countryrockfavoriten Woodruff som försvann in i en dimma för femton år sedan är tillbaka på allvar! Nya skivan inspelad i Örebro efter Skandinavien-turnén med Shurman för ett drygt år sedan innehåller fyra av hans egna gamla favoriter (bland annat titellåten som ledde till osannolik allsång på Malmö-konserten) och en cover på «Stop In the Name of Love» plus sju nya låtar. Woodruff låter skörare och bräckligare efter alla törnar livet gett honom, men det bara adderar till trovärdigheten och det stora hjärtat i det här projektet.

GREG TROOPER: INCIDENT ON WILLOW STREET
(52 Shakes)

Pålitliga sångsmeden Trooper levererar ytterligare ett album fyllt av melodiösa låtbyggen. Klar lutning åt country denna gången och «Dylan-gitarristen» Larry Campbell briljerar på gitarr förstås plus pedal steel, mandolin, banjo, fiol och «Irish Bouzouki».

UGLY GUYS: LOST IN THE BADLANDS
(Angel Air)

Så nära en Kursaal Flyers-comeback som man kan komma! Paul Shuttleworth och Vic Collins fortsätter producera sin engelska variant av Gram Parsons «Cosmic American Music». Topplåtar: «The Hard Way», «Heart River Falls», «Wrong Side of Memphis» och en skön valstagning av Mickey Jupps «Modern Music».

PHIL LEE: THE FALL & FURTHER DECLINE OF THE MIGHTY KING OF LOVE
(Palookaville)

Lastbilschaffis & trummis som blev en «late bloomer» som rotrockande singer / songwriter med humor, melodi och själ. Omger sig dessutom med de coolaste alternativa Nashville-musikerna. Denna gång är soulballaderna bäst, som «I Hated To See You Go», «Cold Ground» och «All You Need».

RECKLESS KELLY: LONG NIGHT MOON
(Blue Rose)

Förut kallade vi det No Depression, nu blir det väl Americana eller Countryrock. Reckless Kelly är en amerikansk institution som alltid levererar kvalitet precis som Old 97's. «Long Night Moon» är inget undantag.

WESTERN SIZZLERS: FOR OL' TIMES SAKE
(Roar Hide)

Feelgood-platta med rötter i Georgia Satellites utblandad med inspiration från honkytonk, pubrock och Status Quo! (se recension)

TEXAS CANNONBALLS: TEXAS CANNONBALLS
(Rock'n'rollsaves)

Superhederlig Austin Texas Rockin' Blues i samma anda som Fabulous Thunderbirds, LeRoi Brothers och Evan Johns & His H-Bombs. (se recension)



BÄST JUST NU 2013-06-24

STACIE COLLINS: SHININ' LIVE!
(Blue Rose)

Jason & The Scorchers systerband Stacie Collins & The Al-Mighty Three är en otrolig energikick live. Så vad skulle passa bättre än denna fullängds-CD + fullängds-DVD inspelad på engelska rockklubben Bootleggers i Kendal. De bästa låtarna från de två senaste studioalbumen blandat med välvalda covers. Stacie sammanfattar: «Southern Rockin' Harp-Howlin' Twang-Bangin' Rock'n'Roll!»

DELBERT & GLEN: BLIND, CRIPPLED & CRAZY
(New West)

Delbert McClinton och Glen Clark återupptar sitt samarbete efter en paus på 40 år. Fast ärligt talat känns det mest som en ny soloplatta med våran älskade Delbert. Skivan inleds med kanonlåtarna «Been Around a Long Time», «Whoever Said It Was Easy» och «Oughta No». Därefter är det en ganska blandad väska.

JERRY MILLER: NEW ROAD UNDER MY WHEELS
(Signature Sounds)

Eilen Jewell som är tillbaka i Sverige nu i juni har lånat ut hela bandet (inklusive sig själv) till detta projekt. Fantastiska, twangiga gitarristen (och pedal steel-gitarristen) Jerry Miller får äntligen göra sitt soloalbum innehållande honkytonk, western swing, rock'n'roll och surf. Givetvis en del instrumentalare men på de flesta spåren turas spelvännerna Eilen Jewell, Miss Tess, Roy Sludge och Eric Royer om vid mikrofonen.

DIRTY GUV'NAHS: SOMEWHERE BENEATH THESE SOUTHERN SKIES
(Blue Rose / Dualtone)

De ser ut som nära släktingar till Turnpike Troubadours men har ett helt annat sätt att angripa sin americana. Här är det kraftfull soulrock som gäller. Rätta raspiga rösten backad av fullt band inkluderande orgel och blås. Blir sugen på att lufta mina skivor med Frankie Miller, Bob Seger och vår egen Sulo (Diamond Dogs).

MERCY BROTHERS: HOLY GHOST POWER!
(Rootsy.nu)

Melodiöst, musikaliskt, medryckande väckelsemöte från Lafayette, Louisiana. Framförs med hjälp av bland annat kazoo, banjo, lap steel, wurlitzer, soptunna och handklapp. Soul/rock/swamp/country-feeling! Avnjutes gärna i sällskap av pilsner, barbecue / kräftor och goda vänner. «Rise, Devil, Rise» eller «Get Right Now With Jesus»?

TODD THIBAUD: WATERFALL
(Blue Rose)

Perfekt melodiös radiorock som ändå inte överger sina americana-rötter. Thibaud balanserar som vanligt skickligt på gränsen mellan kommersiellt / innerligt och att alla bra melodier kommer till honom är ju inte hans fel.

US RAIL: HEARTBREAK SUPERSTAR
(Blue Rose)

Detta är en väldigt positiv överraskning! US Rails är en micro-supergrupp bestående av sångarna / låtskrivarna Tom Gillam, Joseph Parsons (Todd Thibauds kompis), Scott Bricklin, Ben Arnold och Matt Muir. Pennsylvanias motsvarighet till Austins The Resentments. För vänner av Eagles, Flying Burrito Brothers och Amazing Rhythm Aces.

RESENTMENTS: WELCOME TO OUR LIVING ROOM - LIVE AT THE LAB IN STUTTGART
(Blue Rose)

Tysk konsertupptagning på DVD och dubbel-CD av denna andra micro-supergrupp som vanligtvis håller till på The Saxon Pub i Austin. Inspelad 2006 och kan därmed ses som en hyllning till bortgångne Stephen Bruton som dominerar skivan tillsammans med Scrappy Jud Newcomb och Jon Dee Graham. Ganska unplugged och tidvis nästan lite jazzigt mitt i americanan. Skönt avslappnat, omväxlande och samspelt.

PALMYRA DELRAN: YOU ARE WHAT YOU ABSORB
(Apex East)

En riktig sommarskiva! Inleder med lite garagepop men snart har de 60-talslyckliga powerpopmelodierna tagit överhanden. Palmyra är kompis med Debbie Harry, har tidigare samabetat med Ben Vaughn och haft gruppen The Friggs (se recension).

MISS CHAIN & THE BROKEN HEELS: THE DAWN
(Tre Accordi)

En riktig sommarskiva till! Italiensk grupp som precis turnerat runt Sverige-Norge med energiska sångerskan Astrid Dante i spetsen. Charmig, medryckande 60-talsrock/pop. Ett fynd!

CARLA OLSON: HAVE HARMONY, WILL TRAVEL VOLUME 1
(Continental Coast)

Somrigt duett/covers-album med Peter Case, Richie Furay, James Intveld, Scott Kempner, Juice Newton mfl (se recension).

KELLY WILLIS & BRUCE ROBISON: CHEATER'S GAME
(Thirty Tigers)

Äkta paret Willis & Robison levererar riktigt bra country-duett-skiva där Robisons original-låtar blandas med välvalda covers av Dave Alvin, Robert Earl Keen, Don Williams och Hayes Carll.

JULES SHEAR & PAL SHAZAR: SHEAR SHAZAR
(Cussy In a Case)

Likaledes äkta paret och soloartisterna Shear & Shazar slår äntligen till med en duettskiva där de skrivit allt material tillsammans. Oemotståndliga popmelodier för alla Jules Shear-fans. Ganska tillbakalutat med sparsmakade arr.

RICH MAHAN: BLAME BOBBY BARE
(Snortin Horse)

Kanonbra honkytonk med rockattityd och humoristiska texter. Skön 70-tals-outlaw-känsla. Lyssna på låtar som «Favorite Shirt» (med Bekka Bramlett), «Overserved In Alabam» (med Aaron Beavers) eller «Rehab's For Quitters» (se recension).

STEVE EARLE & THE DUKES (& DUCHESSES): THE LOW HIGHWAY
(New West)

Steve Earle är i god form och levererar en stark uppföljare till 2011 års lyckade «I'll Never Get Out of This World Alive». Skön mix av akustiska och rockiga Steve Earle uppblandad med utflykter till texmex, bluegrass, knarkjazz och banjo county. Bra blandning med mycket rötter.

ELLIOTT MURPHY: IT TAKES A WORRIED MAN
(Blue Rose)

Våran rockpoetiska singersongwriterfavorit håller uppe formtoppen som nu är fyra album lång (se recension).

DEADSTRING BROTHERS: CANNERY ROW
(Bloodshot)

Kurt Marschke låter verkligen lik Mick Jagger i rösten. Om man gillar Stones-låtar som «Dead Flowers», «Wild Horses», «Tumbling Dice» och «Far Away Eyes» är Deadstring Brothers ett klipp. Nya skivan skiljer sig från de tidigare fyra fullträffarna. Här är det lite lugnare och ännu mer countryrock, kort sagt Gram Parsons-varning.

BLUEFIELDS: RAMSHACKLE
(Underground Treehouse)

Andra plattan på mindre än ett år med trion Dan Baird (Georgia Satellites), Warner Hodges (Jason & The Scorchers) och sångaren Joe Blanton, nu kompletterade med Ryan Adams-trummisen Brad Pemberton. Samma mix av låtar också: gungande gladrock i Satellites/Stones/Faces-anda blandat med några riktigt fina rockballader. Dessa två låttyper funkar alltid vilket kanske inte tredje ingrediensen i mixen (tungfotad boogierock) gör.

DAVID OLNEY: PREDICTING THE PAST - ROOTSY APPROVED VOL.2
(Rootsy.nu)

Jag hade hört talas om David Olney men aldrig lyssnat på honom vad jag kommer ihåg. Och vilken positiv överraskning detta är! Verkligen inte ytterligare en singersongwriter i raden. Otroligt mångsidig. I inledande rocklåten «Girl Up On a Hill» låter han röstlik en mogen Dion DiMucci. «A Long Time Ago» är nostalgisk countryrock. «Johnson City Blues» är en fantastisk låt. Så där fortsätter det genom de 16 spåren. En underhållande resa som dessutom kompletteras med ytterligare 17 spår i «A Retrospective 2000-2012». Absolute Urban approved.

CHIP TAYLOR: BLOCK OUT THE SIRENS OF THIS LONELY WORLD
(Rootsy.nu)

Chip Taylors röst och sånger är lätta att känna igen fast den här gången är han ute på lite mörkare vatten tillsammans med sitt band The New Ukrainians (John Platania, Göran Grini & Björn Pettersson). Perfekt att lyssna på när man är i en lite lugnare och mer eftertänksam stämning. Balanseras dock av korta, glada bonus-CD:n «Is That the Final Take - The Last Minute Fun Stuff».

SAINTS: KING OF THE SUN
(Highway 125)

Chris Bailey är tillbaka i samma toppform som gav oss klassiska albumen «All Fools Day» (1986) och «Prodigal Son» (1988). Våran keltiska rockbard från Australien briljerar med sång, text och melodi backad av fullt band inklusive kör och blås och tilltagen budget. Även här får vi en bonus-CD: «Songs From the Stash» är en komprimerad greatest hits från 80-talet och framåt (se recension).

HONKS: SINGELGATAN
(Helan)

Den svenskspråkiga fortsättningen på altcountryfavoriterna Deeptone med rötter i Älmhult och Malmö. Det är ett konststycke att göra bra och trovärdig countryrock på svenska men HONKS är ett av få band som lyckats. Lyssna gärna på «23:an Söderut», «Lastbilar och Granskog» eller «Bankrutt» (se recension).

URBAN DOGS: BONEFIELDS - URBAN DOGS ACOUSTIC
(Time & Matter)

Två punkfarbröder i 68-årsåldern som gör relativt akustiska versioner av sina egna gamla punkanthems som «Warhead», «War Baby» och «Tomorrow's Girls» uppblandat med covers på Woody Guthries «Hobo's Lullaby», Hank Williams «Move It On Over», Reverend Gary Davies «Cocaine» och Gershwins «Summertime», kan det va nåt? Jag tycker absolut det. Luggslitet och lågbudget men med mycket charm och hjärta. Urban Dogs är UK Subs-ledaren Charlie Harper och min favorit Vibrators allt-i-allo Knox gemensamma sidoprojekt. Måste också nämna nyskrivna «Swamp Dog Blues» där Knox går igenom hela sin musikaliska karriär som startar 1959 när han får en gitarr i julklapp..




BÄST JUST NU 2013-01-31

FRIDA & THE COOLANTS: WILD HEARTED DIAMOND
(Rootsy.nu)

Frida Snell gjorde kort popkarriär 2001-2002. Nu dyker hon upp igen med medlemmar från Willy Clay Band-kollektivet. Och det låter sensationellt bra. Rootsy americanapop som sneglar en hel del åt soul och rockabilly.

ULF «M» ANDERSSON: ONE HELL OF A RIDE
(Rootsy.nu)

Proffisgt honkytonk-party iscensatt av rutinerade sångaren / låtletaren Masken Andersson och hans The Wild Bunch. Delbert McClinton-varning nivå 3 (se recension).

ANDI ALMQVIST: WARSAW HOLIDAY
(Rootsy.nu)

Andi fortsätter att koka en mörk, mystisk, mytisk häxbrygd baserad på de ruttna frukter han plockat under sina europeiska irrfärder. Skumma ölhak och skäggiga livsöden passerar förbi i en svartvit film. Det är mycket trasiga grejor nere i källaren precis som hemma hos Tom Waits och Grott-Nicke. Ändå lyser det soligt vackra och hoppfulla igenom då och då. Om du inte har tid och råd att åka på semester till Warzawa & Wien, Budapest & Berlin eller Paris & Prag så låt Andi ta dig dit.

PAAL FLAATA: WAIT BY THE FIRE - THE SONGS OF CHIP TAYLOR
(Rootsy.nu)

Chip Taylor själv älskar norrmannen och vännen Pall Flaatas crooner-hyllning av tio favoriter ur Chippens extremt digra låtskrivarkatalog. Från «Angel of the Morning» till Utöya-reflektionen «This Darkest Day». Flaatas vackra röst svävar högt och blir till en finstämd och smakfull hyllning. Så av med lusekoftan, fram med lådvinet och tag plats på björnskinnsfällen framför den sprakande öppna spisen.

CARRIE RODRIGUEZ: GIVE ME ALL YOU GOT
(Rootsy.nu)

Carries femte skiva efter de tre hon gjorde med Chip Taylor. Här är han tillbaka och bidrar med ett gäng låtar. Snygg produktion, omväxlande stil på sångerna och Carrie sjunger perfekt. Gillar speciellt Carries «Lake Harriet» och Taylors «Sad Joy». Även överraskande poppiga numren «Tragic» och «Brooklyn» lyfter skivan.

RICHARD LINDGREN: GRACE
(Rootsy.nu)

Sveriges bästa och allt mer kända singersongwriter är tillbaka med nytt genomarbetat och omväxlande album (för närmare förklaring se intervju bland Rootsys artiklar). Turnerar snart som Triple Troubadour.

BUDDY MILLER AND JIM LAUDERDALE: BUDDY AND JIM
(New West)

Sångare & låtskrivare & gitarrister, soloartister & sidomän. Det var väl inte så konstigt att de två «hardest working men in country business» skulle göra en skiva tillsammans. Några covers som «South In New Orleans» med sitt «rumba beat», en Joe Tex och Jimmy McCracklins dansanta «The Wobble». Även några «Trad, arr», men de tre bästa sångerna är de som Julie Miller hjälpt gubbarna med: «That's Not Even Why I Love You», «It Hurts Me» och «Looking For a Heartache Like You».

TOM GILLAM: GOOD FOR YOU
(Blue Rose)

Skivan är delvis inspelad i Retro City Studios och sångerna är förlagda på Radio Rodeo Music. Det ger faktiskt flera ledtrådar till det välproducerade, Stones-rockiga soundet där Tom själv sjunger, spelar elektriskt, akustiskt och slidegitarr plus lite hammond och kompas av ett gediget band. Han är en rutinerad kille som kan sitt hantverk.

JIMMY LaFAVE: DEPENDING ON THE DISTANCE
(Music Road)

Jag tänkte recensera Jimmy med hjälp av statistik. 10:e CD:n (om man räknar dubbeln «Trail» som två). 3 nya Dylan-covers, vilket gör 23 totalt. Även Springsteens «Land of Hope and Dreams» och oväntade radiohiten «Missing You» (John Waite), det gör 25 övriga covers. Jimmy gör ca 34% covers, men det är ok eftersom han snittar 14 låtar per skiva. Rocklåtarna har sjunkit drastiskt i antal. Första skivan hade 5, nu är han nere i 2 («Red Dirt Night» och «Bring Back the Trains»). Men det är också lugnt, för balladerna har alltid varit hans starkaste sida.

MARTIN ZELLAR & THE HARDWAYS: ROOSTERS CROW
(Owen Lee)

Tio år sedan förra studioplattan, men soundet är detsamma. Zellars behagliga röst och melodier med smakfullt komp. Singersongwriter-popcountry. Fast texterna är ofta ledsnare än melodierna. Gästspel av bland annat Kelly Willis och Lloyd Mianes.

TOMMY WOMACK: NOW WHAT!
(Cedar Creek)

Tommys nya soloplatta är betydligt bättre än de två Daddy-skivorna han gjort med Will Kimbrough på senare år. Melodierna är tillbaka och det gör att humorn, ironin och känslosvängningarna biter bättre. Låttilar har alltid varit en stark sida. Här får vi bland annat «I'm Too Old To Feel That Way Now» och «It Doesn't Have To Be That Good».

PAUL KELLY: SPRING AND FALL
(Gawd Aggie)

Australien-hjälten Kelly åldras med värdighet och levererar här ett snyggt singersongwriter-popalbum med tvåsamhet som tema. Håller medvetet igen på tempot vilket passar skivans upplägg väl.

SHOES: IGNITION
(Black Vinyl)

Fascinerande tät och välkonstruerad powerpop från Zion, Illinois. 18 år sedan förra skivan, men det är inte direkt svårt att känna igen sig. Släppte tre skivor på storbolaget Elektra, annars har det under större delen av karriären spelats in i sin egen takt för att sedan ges ut på egna labeln Black Vinyl Records. Och ja, den finns på vinyl också.

PLASTIC PALS: TURN THE TIDE
(Polythene)

Småpsykedelisk paisleypop, men även rock, powerpop, 60-tal och Australiens 80-talsscen kan vara rimliga referenser. 4-5 minuters popbakelser färdigställda av Stockholmare i tyska Ludwigsburg under överinseende av amerikanen Chris Cacavas (Green On Red).

TORSSON: HÄLSNINGAR FRÅN LEDIGHETSKOMMITTÉN
(Rim & Reson)

Tiden står still i Torssons lilla folkhemsuniversum och nästan ingenting händer. Detta får vi som vanligt omsorgsfullt och mycket detaljerat beskrivet i en ändlös rad av genialiska nödrim. Det finns säkert människor som inte förstår charmen i låtar som «Hans, Herman och den Brandgula Katten» och «Streck I Botanik», men det är i så fall deras problem.

SIR JAY & HIS BLUE ORCHESTRA: 2 HAPPY NIGHTS
(Box)

Jörgen Åslings blues-swingband tar sig igenom 15 favoritlåtar fångade live på Blå Båten i Malmö och Starapekarna Jazzclub i Brno. Utgivet exakt som det var, inget fixande eller trixande i efterhand. Mitt bland T-Bone Walker, Louis Prima och Benny Goodman dyker det upp en lång, inspirerad tagning av Van Morrisons «Crazy Love».

BO WALTON: WAITING ON A DREAM
(Tabitha)

12 nyskrivna jukeboxlåtar som inspirerats av Sun Records, Nick Lowe / Dave Edmunds och Chris Isaak (se recension).

GRAHAM PARKER & THE RUMOUR: THREE CHORDS GOOD
(Primary Wave)

Efterlängtad återförening som lever upp till förväntningarna. Fyndiga GP-kompositioner med organiskt komp (se recension).




BÄST JUST NU 2012-10-22

Kasey Chambers
Storybook

(Sugar Hill / Essence)

Kasey hyllar sina favoritartister som hon vuxit upp med, influerats av och beundrar. Lucinda Williams, Gram Parsons, Townes Van Zandt, Steve Earle, John Prine, Hank Williams, Gillian Welch och Nanci Griffith men även Suzanne Vega, Cyndi Lauper, Patty Griffin, Matthew Ryan, Fred Eaglesmith, James McMurtry och Paul Kelly.

Zoe Muth and the Lost High Rollers
Old Gold

(Signature Sounds)

6-låtars EP från nya favoriten Zoe. Förutom en egen komposition är det covers som gäller. Linda Ronstadt-kända «Heart Like a Wheel» (McGarrigles), John Prines «Maureen Maureen», en Charlie Feathers-favorit och två «oldies».

Tift Merritt
Traveling Alone

(Yep Roc)

Kreativ kvalitetsartist som har rösten, utstrålningen, melodierna och texterna som berör på ett behagligt sätt utan att vara inställsamma. Efter förra skivans («See You On the Moon») lite modernare ljudbild är hon nu tillbaka i americanan, backad av bland annat Marc Ribot och Calexicos John Convertino.

Rosie Flores
Working Girl's Guitar

(Bloodshot)

Rosie och hennes gitarr utstrålar energi, charm och spelglädje. Mera rock'n'roll och rockabilly än country den här gången men också flera fina ballader (se recension).

Swinging Hayriders
Get With It

(Vintjärn)

Malmöband med rutinerade musiker dyker huvudtupa i western swing-baljan och kommer upp med hedern i behåll. Välspelat och autentiskt in i detalj på ett mycket underhållande sätt (se recension).

Coal Porters
Find the One

(Prima)

Bluegrassbandet med rockattityd från London som leds av amerikanen och fd Long Ryders-mannen Sid Griffin. Här släpper han fram violinisten Carla Frey som sångerska betydligt mer än tidigare. Gjorde för några album sen en blugrass-version av Undertones «Teenage Kicks». Den här gången står Bowies «Heroes» och Stones «Paint It Black» på tur för bluegrass-makeover.

Dwight Yoakam
3 Pears

(Warner)

Detta är riktigt bra! En väldigt inspirerad och svängig skiva där det låter som Dwight doppat sin countryrock-honkytonk i Motown-hits. Han står för det mesta gitarrspelet själv och det är förhållandevis rivigt och ofiltrerat. Yoakam har även producerat skivan och skrivit alla sånger utom en rykande version av standardlåten «Dim Lights, Thick Smoke (and Loud, Loud Music)». Imponerande vitalt.

Distractions
The End of the Pier

(Occultation)

Uppföljaren till 1980 års Lost-in-the-blåst-klassiker «Nobody's Perfect» som radade upp brittiska pubpopklassiker som«Leave You To Dream», «Stuck In a Fantasy» och «Still It Doesn't Ring». Men nya skivan var värd att vänta 32 år på. Lite lugnare, mörkare och värdigare som sig bör men samma efterhängsna melodier. Testa «The Summer I Met You» och «The Last Song». Det lär också vara på gång en retrospektiv dubbel-CD innehållande «Nobody's Perfect» och en massa singelspår, demos och liveinspelningar.

Duncan Reid
Little Big Head

(Little Big Head)

Duncan Reid var sångare och basist i mina favoritgladpunkare The Boys, kända som «The Beatles of Punk», 1977-1981 då det «hände» och under livecomebackåren 1999-2011 (The Boys fortsätter utan Duncan och håller just nu på med comebackskivan). Trots att han inte var en av låtskrivarna i The Boys (Casino Steel, Matt Dangerfield och Honest John Plain) lyckas han här fylla en hel skiva med potentiella powerpophits snyggt producerade av Buzzcocks Tony Barber. Nostalgiska «77» är bäst men inte långt efter kommer «The One», «Montevideo» och «Gotta Call Simone». Distractions tog 32 år på sig men Duncan är värre: «So here it is. 35 years in the making. I hope it's worth the wait».

The Blasters
Fun On Saturday Night

(Rip Cat)

Phil Alvin, John Bazz och Bill Bateman kör på med The Blasters där Keith Wyatt sen lång tid ersatt Dave Alvin. Retrorock'n'roll, blues och country står på menyn. «Jackson»-duett med Phil och Exene Cervenka, cool James Brown-cover («Please Please Please») och Blasters signaturmelodi «Marie Marie» på spanska. Fast «The Yodeling Mountaineer» hade jag klarat mig utan.

The Flatlanders
The Odessa Tapes

(New West)

Till och med Jimmie Dale Gilmore, Butch Hancock och Joe Ely själva hade glömt bort dessa inspelningar gjorda i Odessa, Texas någon månad innan den flera gånger utgivna Nashville-sessionen (One Road More / More a Legend Than a Band). 5 av de 14 låtarna finns inte med på «One Road More». Enhetligt, skönt varmt akustiskt sound präglar Odessa-inspelningarna och ljudkvaliteten är perfekt. Mycket njutbart tidsdokument. Bonus-DVD:n «Tales From West Texas» medföljer.

Dan Stuart
The Deliverance of Marlowe Billings

(Cadiz)

Green On Red-sångaren levererar ett skilsmässoalbum med stark känsla av övergivenhet, men de efterhängsna melodierna blir snabbt ens vänner (se recension).

Steve Forbert
Over With You

(Blue Corn)

Även Steve Forbert är i skilsmässotagen och han är inte glad heller. Fast bra skivor gör han nästan alltid, så även denna gång (se recension).

John Hiatt
Mystic Pinball

(New West)

Stark uppföljare till «Dirty Jeans and Mudslide Hymns». Samma grundrecept: blues, hits och ballader (se recension).

Gurf Morlix
Blaze Foley's 113th Wet Dream

(Rootsy.nu)

Hjärtevärmande hyllningsskiva till Gurfs gamle Austin-vän silvertejpsbohemen Blaze Foley (se recension).

Shurman
Inspiration

(Rootsy.nu)

Stones, Gram Parsons och Creedence inspirerar dem, fast nu är det dags att upptäcka Shurman själva! Retrospektiv bonus-CD ingår (se recension).



BÄST JUST NU 2012-08-28

BILLY BREMNER: Billy Bremner's Rock Files
(Ball & Chain)

Rockpile-gitarristens fjärde soloplatta på 28 år och faktiskt den bästa. Här lyckas Billy och hjälpande handen Micke Finell hitta den ultimata mixen av den förväntade Rockpile-rocken och Billys tidlösa popambitioner. Helt igenom generös CD med 15 nyskrivna spår.

EYTAN MIRSKY: Year of the Mouse
(M-Squared Records)

Powerpopgeniet Mirsky ställer in tidsmaskinen på 1980 och vi får till och med tidstypiska keyboardslingor à la Elvis Costello & The Attractions på köpet. Glimten-i-ögat-kärlekstexter och en countrylåt för variationens skull.

TODD SNIDER: Time AsWe Know It - The Songs of Jerry Jeff Walker
(Aimless Records)

Mycket lyckad hyllning till alternativa countrystjärnan Jerry Jeff Walker och hans mest kreativa period 1968-1982. Underhållande texter och efterhängsna melodier (se recension).

RHETT MILLER: The Dreamer
(Maximum Sunshine)

Halvakustisk, halvledsen, lite nostalgisk och så klart drömmande. Men helgjuten i melodi och utförande. Ny toppnotering i Old 97's-sångarens parallella solokarriär. Rosanne Cash duettgästar.

BONAFIDE: Ultimate Rebel
(Rootsy)

Inga pudlar, inga growlare och inga satanister. Kort sagt: inget trams. Bara tung, bredbent hård rock i klassisk 70-talsstil som AC/DC och många andra. Hög energi- och partyfaktor som går hem varje gång på Sweden Rock liksom på de allt tätare besöken runt om i Europa. Vill du bli kvitt lite missprydande öronhår så gå och se dem live nästa gång! Jag gillar radiorockgitarrerna i «Too Fired Up» och den bluesiga rock-känslan i «Rebel Machine». Multitalangen Pontus Snibb och parhästen Micke Fässberg går i mål som vinnare igen!

STEVE ALMAAS: Trailer Songs
(Lonesome Whippoorwill)

Var Beat Rodeo på 80-talet. Detta är amerikanens 7:e soloplatta sen 1992. Alla utgivna av hans största fan Ingemar Magnusson i Borlänge. Hans klara röst är intakt liksom hans melodiösa singer songwriter-låtar. Låtarna skrevs och spelades in i två trailers i Woodstock.

CHET O'KEEFE: Game Bird
(Rootsy)

Amerikansk singer / songwriter med countrytouch i rakt nedstigande led från John Prine. John Langford-målat omslag. Nanci Griffith på backing vocals. Lovande låttitlar som håller vad de lovar: «Econoline Van», «Some Swedish Men», «Take Me Down (To the Liquor Store)» och «In San Joaquin Valley (Drifter's Lament)». Sensationellt bra fynd som Rootsy lovar ta hit i höst.

NOMADS: Solna
(Universal)

Sveriges garagerock-kungar levererar första studioalbumet på 11 år. Nu med ett storbolag i ryggen. Det låter klart och välproducerat och andra halvan av skivan svämmar över av klistriga powerpoprefränger skrivna av basisten Björne Fröberg och demonproducenten Chips Kisbye. Vilken positiv överraskning!

JOEY RAMONE: Ya Know?
(BMG / Rough Trade)

Nytt studioalbum med Ramones-sångaren 10 år efter hans död. De åren har brorsan Mickey Leigh (själv musiker i bandet The Rattlers) ägnat åt att köpa loss Joeys sångdemos och sedan låtit väl lämpade vänner fylla i resten av musiken. Vi snackar musiker (& musiker / producenter) som Ed Stasium, Kenny Laguna, Little Steven, Joan Jett, Richie Ramone, Dennis Diken (Smithereens), Bun E Carlos (Cheap Trick), Mickey själv och Dictators-medlemmarna Andy Shernoff, Handsome Dick Manitoba och JP Thunderbolt Patterson. Underbar 60-tals-girlgroup-duett med Holly Beth Vincent i «Party Line». Jazzig «Merry Christmas (I Don't Want To Fight Tonight)». «Waiting for That Railroad» är en gripande ballad med akustisk början och pampigt slut. Akustiska versionen av Ramones-låten «Life's a Gas» är också gripande och avslutar skivan. Annars får vi en ganska stor dos äkta New York-rock'n'roll på många av de andra spåren. Skivan visar en mångsidig och känslig artist.

BLUEFIELDS: Pure
(Underground Treehouse)

Dan Baird och Warner Hodges spelar tillsammans i Dan Baird & Homemade Sin och de är ju också kända från Georgia Satellites och Jason & The Scorchers. Nu har de slagit sig ihop med sångaren Joe Blanton och de tre har tillsammans jobbat fram låtarna till detta projekt. Bortsett från några alltför boogietyngda slamkrypare på lerfötter så levereras snygga halvfartsballader som «Belong», «Lay It On the Line» och «Don't Let Me Fall» och patenterade Dan Baird/Satellites/Scorchers-grusiga gladrocknummer som «Bad Old Days», «If Not Now When» och «Nobody Loves You».

REFRESHMENTS: Highways & Byways
(Darrow / Naxos)

Refreshments rock'n'rollsound går inte att ta miste på, men den här gången är detaljerna ännu delikatare och variationen ännu mer välavvägd. Vi får tex-mex & swamp-pop och Johan «JB» Blohm är Sveriges Jerry Lee Lewis både med och utan countryhatt (se recension)

JOHAN ÖRJANSSON: Melancholic Melodies For Broken Times (Rootsy / Studio Stäpelston)

Falkenbergs rootsy singersongwriter-stjärna är redo att erövra världen. Han har rösten, låtarna och känslan. Beundras av Israel Nash Gripka, Deadman och Will Kimbrough och snart av dig också! (se recension)



2012-04-16

JUSTIN TOWNES EARLE: NOTHING´S GONNA CHANGE THE WAY YOU FEEL ABOUT ME NOW
(Bloodshot)

30 minuter ren magi med Justin! Countrysoul-licks, orgel och snygga blåsarr som snabbt förflyttar en till Muscle Shoals Sound Studios, Alabama. Stark kandidat till årets platta.

CHUCK PROPHET: TEMPLE BEAUTIFUL
(Yep Roc)

Genomstark uppföljare till Mexico City-inspelade «Let Freedom Ring!». Nu är det San Francisco som är inspelningsplats och inspiration. Bästa Tom Petty-rocken sen Mudcrutch-återföreningen.

JOE NOLAN: GOODBYE CINDERELLA
(Rootsy)

Nu för tiden är man inte den nye Bob Dylan utan den nye Ryan Adams. Och då snackar vi «Ashes & Fire», «Heartbreaker» och «Jacksonville City Nights». Rutinerad (tredje skivan) 21-årig spoling från Kanada som lyckas skapa en väldigt speciell atmosfär skivan igenom. Gedigen backning av veteraner som Colin Linden, Spooner Oldham och Bryan Owings.

KEVIN GORDON: GLORYLAND
(Crowville Media)

Singer songwriter som blev gladrotrockare. Ändrade stil 2005 med mörka, bluesiga «O Come Look At the Burning». Detta är en lite försenad uppföljare och nu har de mörka skyarna spruckit upp en aning. Givande album som tar några genomspelningar att komma in i. Skivan finns att beställa på hans hemsida om du har svårt att hitta den. Där finns också «Salvage & Drift Vol.1: Previously unreleased live, studio & home recordings», utgiven 2010.

BOB WOODRUFF: THE LOST KEROSENE TAPES, 1999
(Sound Asleep)

Oerhört kärt återseende av mannen som släppte 90-talets två bästa countryrockplattor (se recension och Lost in the blåst)

BLANDADE ARTISTER: HIT THE HAY VOL. 8
(Sound Asleep)

25 artister / låtar genialiskt hopplockade av Sound Asleep-Jerker. Hit the Hays unika kännemärke är mixen av å ena sidan powerpop-pärlor och ringlande Byrds-gitarrer och å andra sidan rotfast americana och countryrock. Här behövs ingen smakpolis!

BRUCE SPRINGSTEEN: WRECKING BALL
(Columbia)

Irriterad Springsteen gör upp med USA:s orättvisor och sönderfallande ekonomi och det låter bra! Ljudmässigt möjligt att härleda till både E-Street och Seeger Sessions plus Street of Philadelphia.

FASTBACK: BORN TOO LATE
(Rock Around the Clock)

Sprudlande svängig rockabilly med ett riktigt maffigt rock´n´rollsound. Ungdomlig energi uppstyrd av veteranrockare i bakgrunden (se recension).

MY DARLING CLEMENTINE: HOW DO YOU PLEAD?
(Drumfire Records)

Tidlös, felfri countryduett-skiva av britten Michael Weston King och hans fru Lou Dalgleish. Kompas av Nick Lowe- och Ducks Deluxe-musiker plus några cowboyhattar (se recension).

ISRAEL NASH GRIPKA: FROM THE OTHER SIDE OF THE BARN

Charmig, begränsad 5-spårs-CD med outtakes från inspelningarna av genombrottsskivan «Barn Doors and Concrete Floors».






ZOE MUTH AND THE LOST HIGH ROLLERS
STARLIGHT HOTEL

(Signature Sounds)

Underbar röst och oemotståndliga mjuk-honkytonklåtar som bara flyter på. Beroendeframkallande musik som påminner om Eilen Jewell, Laura Cantrell och Lucinda Williams. Turnerar i Sverige och Norge nu i februari med hela bandet (se Rootsy live). Missa inte chansen att se en ny americanastjärna!

NEAL CASAL
SWEETEN THE DISTANCE

(Fargo)

När man viker upp det hårda digipakomslaget känns det som en miniatyr av en Asylum-LP från 1976. Och det låter så också. En jordnära singersongwriterskiva som knyter an till hans tidiga produktion. Inte så «flummig» som de två senaste albumen. Artister på skivbolaget Asylum 1976? Chris Hillman, JD Souther, Warren Zevon, Linda Ronstadt, Eagles och Jackson Browne.

GEORGE THOROGOOD AND THE DESTROYERS
2120 SOUTH MICHIGAN AVE.

(Capitol)

Att rock'n'rollbluesgitarristen Thorogood gör en hyllningsskiva till Chicagobolaget Chess är inte direkt chockerande. Det är ju i princip vad han sysslat med hela sin karriär. Otroligt snyggt gitarrspel och maffigt komp. Två nya egna låtar på Chesstemat: «Going Back» och «Willie Dixon's Gone». Annars blir det Muddy Waters, Chuck Berry, Bo Diddley och ett helt gäng med just Willie Dixon.

BARRENCE WHITFIELD AND THE SAVAGES
SAVAGE BEAT

(Munster)

Barrence återförenas med originalsättningens gitarrist Peter Greenberg (känd från Lyres och DMZ) och basisten Phil Lenker. Och det hörs! Tillbaka till galet rockiga retrosoundet à la Little Richard uppblandat med några soulballader i skön Otis Redding-stil.

RAY BONNEVILLE
BAD MAN'S BLOOD

(Red House)

Avskalad, långsam singersongwriterblues som kräver lite tid och tålamod. Ray själv är nästan en enmansorkester då han står för sång, gitarr, munspel och fotstomp («foot percussion»). Men han får ändå hjälp av trummis, saxofonist och rotrockalltiallon Gurf Morlix.

PONTUS SNIBB 3
LOUD FEATHERS

(Rootsy)

Pontus Stockholmsbaserade powertrio släpper nu sitt debutalbum. Sångaren, gitarristen och låtskrivaren Snibb låter här ännu mer kompromisslöst hårdrockig än på parallella projektet Bonafide. Djupa 70-talsrötter här också. Inspelat på bara tre dagar i studion vilket ger en autentisk livekänsla. Inget filande och trixande i efterhand. Kan ses som en uppföljare till hans «Admiral Street Recordings» 1 och 2, men bara SÅ mycket hårdare. Snabba gästspel av Mats Ronander, Conny Bloom och Ralf Gyllenhammar.

MARSHALL MONRAD BAND
MINERALS & MUD

(Rootsy)

Ett äkta bluegrassband från Oslo och inget fel i det. Även i Norge finns det ju järnvägar, gruvor, småvägar, dalar och kullar. Stor kompetens och konsekvens i framförandet. Ju fler sångare (4 i bandet plus 5 gäster) desto bättre banjosoppa.

HARD LUCK STREET
ON THE RUN TO MAYBELAND

(Black Booking)

Ett äkta rock'n'rollgladpunkband från Oslo och inget fel i det. Även i Norge finns det ju många fans till powerpop/schlagerpunkarna The Boys och Honest John Plain. Upptäckte bandet förra helgen i London när de värmde upp för just dessa legender. Ursnygg 10-tums vinyl med 6 melodiösa stänkare.

CHIP TAYLOR & THE NEW UKRAINIANS
F**K ALL THE PERFECT PEOPLE

(Train Wreck / Rootsy)

Melodiös och generös skiva från vår favorithistorieberättare. Van the Man-gitarristen John Platania och två Willy Clay-killar ingår i bandet som inte varit i Ukraina. Däremot har Chip ofta varit i Sverige, Norge, Holland och England och där har flertalet av skivans låtar uppstått (se recension).

DWIGHT TWILLEY
SOUNDTRACK

(Varese Sarabande)

Powerpoplegendens bästa album sen 80-talet. Självbiografiskt tema tänkt att kompletteras med dokumentärfilm (se recension).

ERIC HISAW
GHOST STORIES

(EricHisaw.com)

Underbart genombra rotrockalbum från kämpe i Austins musikaliska mellanvegetation. Bättre chans till upptäckt än den här skivan får vi inte (se recension).

TROUBLE BOYS
BAD TROUBLE

(Ball & Chain)

Nyvaskat pubrockguld med Billy Bremner och Sean Tyla plus Micke Finell, Ingmar Dunker och Tommy Cassemar (se recension).

NISSE HELLBERG
FLOD AV ELD

(Metronome)

Ytterligare en lyckad soloplatta från Hellberg. Fortfarande en hel del rockabilly, country och ren pop, men stundtals lite mer Wilmer X-känsla. Finns i begränsad vinylupplaga liksom i begränsad CD-julupplaga med bonusspåret «En Vit Jul Med Stänk Av Blått» (se recension).






NICK LOWE: THE OLD MAGIC
(Proper)

En vit Arthur Alexander? Pensionärspop for now people? Mysig pubpop där cocktailbäret ersatt «a pint of lager, please». Sälja huset och läsa böcker. För mycket «kvalitetstid» i ensamhet. Starka känslor i slow motion, men vi får också en hemlagad cajun i «Somebody Cares For Me».

ISRAEL NASH GRIPKA: 2011 BARN DOORS SPRING TOUR, LIVE IN HOLLAND
(Continental Song City)

Påminner han inte om Frankie Miller i röst och utseende? Annars instämmer jag i Neil Young möter Ryan Adams. Hajpad americana och the next big thing. Jag är fortfarande rusig efter en magisk kvällskonsert i skivaffären Folk & Rock i Malmö som nyss inledde en rejäl Skandinavienturné. Den här CD:n är inspelad i Eindhoven och låter riktigt bra. Bonus-DVD medföljer: The making of Barn Doors and Concrete Floors.

WILLY DeVILLE: THE BEST OF LIVE - COME A LITTLE BIT CLOSER
(Eagle)

En välmatad liveplatta som blir en hyllning till vår gatusmarta romantiker och bortgångne hjälte. 17 spår inspelade mellan 1977 och 2005 i Montreux, Berlin, Amsterdam och Nijmegen. Klassiker som «Spanish Stroll», «Love and Emotion», «Mixed Up Shook Up Girl» och «Cadillac Walk». De fyra låtarna från Nijmegen 8/5-84 får mig att minnas en fin konsert med «Minken» två dagar tidigare på Olympen i Lund.

TOM RUSSELL: MESABI
(Proper)

Bra driv, fina melodier, fantastiska texter. Ett av Tom Russells bästa album någonsin! Läs annars mina Rootsykollegors recensioner för detaljerna.

DEADMAN: TAKE UP YOUR MAT AND WALK
(Rootsy)

Där liveplattan från The Saxon Pub var flödande fyllig i nuet så är det nya studioalbumet något mera återhållet med tydligt utmejslade detaljer. Precis som det skall vara! Fortfarande The Band, men ibland lite som Jeff Tweedys lugnare, melodiösare stunder. Steve Forbert hade nog gärna spelat in med Deadman. Denna skiva kommer att vara en trogen vän i höst och strax är de här på ny Skandinavienturné (se Rootsy Live).

RECKLESS KELLY: GOOD LUCK & TRUE LOVE
(No Big Deal)

Festlig och finurlig förpackning med stumfilms- och varietéreferenser. Willy Braun (sångare & låtskrivare) tillsammans med brorsan och polarna är stabila leverantörer av kvalitetsrotrock på album efter album. Detta är inget undantag. Talande låttitlar som «I Never Liked St. Valentine», «Weatherbeaten Soul», «I Stayed Up All Night Again» och «New Moon Over Nashville».

JAYHAWKS: MOCKINGBIRD TIME
(Rounder)

«Originalsättningen» (Gary Louris och Mark Olson plus Karen Grotberg, Tim O' Reagan och Marc Perlman) från tidlösa 1995-klassikern Tomorrow the Green Grass är tillbaka och gör en klart godkänd uppföljare. Bättre än Olson & Louris halvlyckade Ready For the Flood från 2008. Stämsången, melodierna, gitarrerna, stråkarna och det klinkande pianot. Allt finns där och trivs tillsammans igen. Visst kan man tänka på The Byrds, men det är heller inte så långt från nutida Under the Covers Vol. 1&2 med Matthew Sweet och Susanna Hoffs (speciellt i «Cinnamon Love»).

JOHN HIATT: DIRTY JEANS AND MUDSLIDE HYMNS
(New West)

Vår pålitlige sångskrivare och albummakare är tillbaka bara ett drygt år efter senaste försöket. «I Love That Girl» är «radiohiten». Testa annars «Train To Birmingham» eller «Adios To California" (se annars min recension).

BURRITOS: SOUND AS EVER
(SPV / Yellow Label)

Burritos är inspirerade av Flying Burrito Brothers och de


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.